UR ägur (isländsk stavning...för jag är ju så bra på isländska)
Iallafall, tillbaka till UR. Nassim (eller vad han heter - skäms på mig för att jag inte vet säkert, men det är Salems brorsa hursom) träffade en fransk fotograf som ägde en blogg kallad Face Hunter (facehunter.blogspot.com). Eller egentligen handlade inte programmet om det, utan mer om hur snabbt info sprids via tex Youtube, och att man kan bli känd över ett ögonblick där.
Nåväl, tillbaka till "Face Hunter". Han heter förresten Ylon. Tror jag. Fuck, nu har jag glömt båda deras namn!
Iallafall... han pratade franska, och vi fick det textat, och när han pratade och jag läste texten så förstod jag faktiskt mer än vad jag trodde! Och så fick jag ett typ sug efter att plugga franska. MISSFÖRSTÅ MIG INTE NU. Jag hatar franskalektionerna mer än något annat på denna jord, förutom krig och svält och global uppvärmning och ni fattar. Men jag skulle så gärna vilja kunna prata franska. Att kunna åka till Frankrike eller något afrikanskt land och kunna prata franska som jag nästan kan prata engelska! Jag kommer inte att välja steg 4 på gymnasiet, nej nej nej. Men jag tror att jag vill läsa franska efter gymnasiet faktiskt. Kanske utan massa andra ämnen och kurser som man prioriterar mer för att franska helt enkelt suger. (Jag motsäger mig själv hela tiden, ta det lugnt. Jag är medveten om det. Men jag gör det för att du som kanske läser detta ska få en bild över hur det ser ut i mitt huvud - och där är det såhär förvirrat och motsägelsefullt.)
För franska är ett underbart vackert språk. Det är det verkligen. Och jag kanske blivit lite omvänd bara för att den här Yron, Ylon - vad han nu hette - var så fruktansvärt söt och underbar. Men... ändå, liksom.
En sak till, om samma ämne fast tillbaka där jag började - på något sjukt sätt. Ni vet "Hyperactive" från Youtube? HAN var med också! Han är söt. Väldigt söt. Fast han passade bättre i sitt bruna fluff. Han hade färgat/blekt det blont nu. Han bor på sju kvadratmeter för han vill inte bo i någon stor villa och göra Coca Cola-reklamer.
My man don't love me anymore, and that's a bore.
Allt kommer i oordning som vanligt...
Mamma hittade en fototävling för folk under 20 som GP anordnar och tyckte att jag och Johanna borde vara med. Det verkar verkligen jätteroligt. Den består av fyra etapper och heter Lilla Årets Bild. (Liksom juniorvarianten på Årets Bild. Första priset - om ens bild blir Årets Bild - är en SYSTEMKAMERA. En helt egen, underbar systemkamera. Och om man vinner någon av etapptävlingarna får man följa med en GP-fotograf en dag på jobbet, typ. Också ett pris jag vill vinna!! För hur häftigt skulle inte det vara? Första temat är glädje, vilket gjorde mig lite besviken, för jag har typ inte några glädjebilder. Mina herregud-har-jag-tagit-detta-vad-snyggt-det-är-kort föreställer natur liksom. Så jag får väl se hur det kommer gå.
Jag lyckades hinna klart med både engelska och svenska utan att vara sen. Tack vare Kajsa, får jag väl säga. Och just nu känns skolan rätt okej. Det är väl egentligen bara matten som jag så smått börjar bli orolig för. Det är typ bara två veckor kvar till provet och jag ligger nästan 20 sidor efter. Jippie.
Jag har just proppat i mig en godispåse och det isar lite i vissa tänder. Hoppas verkligen att det inte är hål. Jag har redan ett hål som jag knappt vågar gå och laga, så jag skulle väl få panik om jag fick flera.
Idag är inte riktigt någon bra dag. Jag har haft konstig huvudvärk och håret är uppfuckat och jag känner mig gravid och ful och vill inte gå på fest ikväll. Jag vill hellre vara hemma och sitta i min fåtölj och se på Melodifestivalen, för så töntig är jag. ( I FEEL YOU IN MY HEART, AND I DON'T EVEN KNOW YOU. ) Plus att jag har träningsvärk i typ hela kroppen och går som en gumma. Wie.... Har inte ens några riktiga finkläder - eller finare kläder heller, för den delen - så jag ska ha min rutiga skjorta och mina svarta jeans som jag använt i typ en vecka, för jag har inga andra byxor som jag trivs lika bra i. Bläh.....
Jag vill inte gå.
In my opinion.
Jag färgade håret idag. Jag blev inte så nöjd. Det enda jag kunde tänka på var att jag måste klippa mig. Hrmpf. Johanna blev jättefin i sin nya färg, dock. Fast hon är alltid fin.
Nu har alla kamerabilder laddats in på datorn.
Sing a long. Tjong qi-gong.
Mindre än tre veckor kvar...
Förlåt, förlåt förlåt så mycket att jag aldrig skriver. Men det känns som om jag inte har tid över och... Ja. Nu upptäcker jag också att kära Porslinstomte är borta!! Katastrof i mindre format, måste jag säga. Vart har han tagit vägen? Han kanske rymde ifrån mig. No surprise. Det är många som rymmer.
(allt kommer förmodligen komma i fel ordning. försök att hålla ut.)
Det brann idag. Vid skogen nära husen. Vi såg det från köksfönstret, om man sträckte sig till rätt sida av bordet. Ni förstår inte det, och det är ju inte så konstigt när ni aldrig varit här. Varför säger jag "ni"? Äsch, jag får hämta Porslinstomte 2. P2. Branden var inte så jättestor. Eller jo, det var den, eftersom vi kunde se den från oss. Men de lyckades släcka den. Vad som tagit eld var ett mysterium, nu när marken och allt är helt dyngblött efter allt regn.
Jag har börjat packa. Och jag vill nog gärna referera till en viss bok innan jag fortsätter, en där hon ska flytta. Allt jag äger, minnen, liv blir nerpackat, nerknökat i en papperskartong. Fast det känns helt okej. Jag vill flytta. Till skillnad från henne. Nej, jag får nog sluta referera. Det var speciellt svårt att slänga cd-skivor och böcker. Visserligen hade jag inte lyssnat/läst dem på åratal, men det är ju liksom en samling som tagit flera år att bygga upp. Jag får väl helt enkelt tvinga mig att köpa fler böcker och skivor. Jobbigt, hehe. Jag kom fram till att jag inte äger så mycket mer förutom böcker och skivor. Men det trivs jag med.
Jag är konflikträdd. Och det är kanske tur att det är så väldigt mycket att göra nu, för då behöver jag inte gå runt och oroa mig så mycket. Men... Jag har liksom inte gjort något fel. Det har jag faktiskt inte. Och jag vet hur det brukar bli. Så jag ber om ursäkt. Men gah! Förlåt för att jag - ! Det är ju sjukt. Och så blir jag sur på mig själv för att jag tänker att det kanske vore lika bra att bara sluta försöka så mycket. Men det skulle definitivt bara skapa fler problem. Det är nog därför jag säger förlåt. Det är det enklaste, och då är det bara insidan som är ilsken. Och den ilskan får jag ur mig genom att leka poet, så...
Jag har bestämt mig nu. Jag ska spara till egen hemmastudio. Och jag längtar. Det första jag ska köpa är en laptop. Sen ett ljudkort som passar. Och sedan är det bara att börja! Och sen ska jag köpa mick. Men det blir lite nerprioriterat. Väldigt positiv inför det här. För det braiga är att jag redan hittat ett ljudkort som (jag tror) innehåller mjukvaror - för bara 995:-! Hallå liksom. Om jag tar mig i kragen och fixar ett sommarjobb kommer jag kanske kunna köpa mig en dator till hösten! Jippie!
Hej svej på er i blåstrumpetskogen.
