Fullständiga andragradsekvationer
Om det inte vore för att jag ligger efter i matten skulle jag tycka att matten var väldigt kul. När jag får rätt tycker jag att det är kul. Men det blir många fel nu, och det gör mig såklart grinig. Mest för att jag inte förstår... Men skit samma.
Jag lade just upp datorn i knät, och hur patetiskt det än låter var det otroligt mysigt att få dess värme som en filt på benen. Ja, till och med mina ben är kalla numera. Fast det kan bero på att jag sitter i strumpbyxor och nattröja i ett rum där fönstrena inte är tillräckligt tätade - mitt eget, dvs.
Idag har inte varit en särskilt bra dag. Jag har varit onyttig, vi har tagit skolfoto, batteriet på min mobil tog slut vilket gjorde att jag inte kunde ringa Johanna när jag behövde det, och min mp3 har typ gått sönder. Onyttigheten är väl inte så mycket att klaga på egentligen, det är som det är. En dålig nyttig vecka. Så om jag lyckas stå emot impulsen att köpa sött ens någon gång den här veckan blir jag glad. Första gången var faktiskt i eftermiddags. Jag och Kajsa hjälptes visserligen åt att inte handla, men ändå.
Och så är det skolfotot. Tja, föreningsfotot kom ju först, och det fick jag ju tillochmed se. Jag blev nöjd. Vi såg mysiga ut, där vi satt eller låg och läste våra älskade Harry Potter-böcker. Plus att vi fick med Sirius Black och Albus Dumbledore som frånvarande. Det är inte lite coolt.
Men sedan var det dags för klassfotot. Usch, säger jag bara. Trots att jag som vanligt bestämt mig för att inte bry mig om hur jag såg ut hade jag nyfärgat hår, ordentlig sminkning och en genomtänkt klädsel. Vi stod bokstavligen packade som möbler på IKEA's lager. Inte särskilt bekvämt. Men en väldans trevlig sak mitt i smeten var att jag fick stå jämte Gabriel och Kajsa.... <3 Det var trevligt!
Det blir nästan alltid så att man flamsar, men så fort det räknas ner 3,2,1 stelnar aniktsmusklerna till och smetas ut tills man ser surmulen ut istället för glad, som man tänkt sig från början. Och så ser ögonen drogade ut eller något annat trevligt. Och så har man förstört ännu ett skolkort. Så jag ställer in mig på det värsta tänkbara, och kanske kanske blir jag glatt överraskad sedan när det kommer hem i brevlådan.
När jag skrivit klart det här ska jag försöka fixa min mp3. Hoppas hoppas verkligen att det går, annars har jag ingen musik imorgon heller.... Outhärdligt.
Fast en liten, pyttedel av mig hoppas att den ska vara paj så att jag får byta den till en ny (eller annan i samma prisklass), eller få pengarna tillbaka. Fast det tror jag inte att man får på onoff, eller vart jag nu köpte den. Hoppas bara inte att garantin/försäkringen gått ut, så att jag förutom att behöva gå mp3lös också måste köpa en ny för pengar jag absolut inte har den här månaden!
Nu är det här inlägget klart. Stå ut med den kassa kvalitén.
jag saknar
(kanske bara idéer)
men jag saknar att krypa upp i famnen
att kura ihop sig och att bli inbäddad i armar
för där var man trygg mot allt
(jag är trygg nu med)
där kunde man, om man ville,
sticka upp bara huvudet och kika ut
och inbäddad i famnen
(jag är en björn i ide)
sågs världen i en annan vinkel
och den vinkeln spelade väl egentligen ingen roll
för jag är uppkrupen i en varm famn
en trygghet att kura ihop sig i
och då saknar jag ingenting
kom, kom. atombomb.
sprängs som en landmina
och om jag gick på den
vad skulle kännas när den detonerar, när halva kroppen splittras i bitar
resten lämnas kvar, helt obrukbar
skulle det kännas när den detonerar, när jag plötsligt inte har några ben och ingen arm
och när det mesta av huden är synliga senor och muskler
kroppen är borta men själen lämnas kvar
är den helt obrukbar ?
sanden är som en prickig sankaka, toppad med röda röda bitar
och syskonen är kvar hemma och inget vet de än
om en atombomb
om jag gick på den och sprängs av en landmina
i ett avlägset land, nästan en savann
lika avlägset som lejonklippan på film
när mufasa dör kan man stoppa bandet
spola tillbaka
låtsas som ingenting
avlägset som lejonklippan
själen lämnas kvar, obrukbar, på lejonklippan som träffas av en atombomb
och om jag gick på en landmina
vad skulle finnas kvar ?
inget vet de än
om en atombomb
Inför avresa
Jag möblerade om i rummet igår. Efter att ha vaknat, och legat och nästan fått panik över att möblerna tog så stor plats fick jag ett ryck och bytte plats och vred dem. Och det blev mycket bättre. Puh. Jag tänkte att jag skulle ta ett kort och lägga här (så nöjd blev jag) men såklart har jag inte usb-kabeln här. Hursomhelst. Nu kommer jag ha plats för ett skrivbord vid fönstret och en hängmattefåtölj utan att rummet känns klaustrofobiskt. Och med min jättefina fondtapet som snart ska tapetseras upp känns det väldigt bra.
Nu har jag huvudvärk och orkar inte sitta kvar vid datorn längre. Jag måste städa undan ett våffeljärn och packa ihop lite fler grejer, men sedan ska jag åka hem. Och imorgon ska jag åka bort.