det är kaos och snöstorm - fast nej! det är vindstilla och öken.
(OMG, det är en egobild!)
Finns det inte något namn på eftermenstruellasymptom precis som att det finns en snygg förkortning på premenstruellasymptom? AMS och PMS typ? Jag tror hursomhelst att jag har AMS. Åtminstone låtsas jag att det är det jag har, så att jag kan skylla mig själv på någonting. För jag går omkring med humörsvängningar dagarna i ända. I skolan är det mest pendlingar mellan normal och HYPER, och hos pappa (det är där jag är nu) är det mellan normal och deppig. Det börjar bli ganska påfrestande och irriterande, kan jag säga. Idag var det bajs. Hade lust att lägga mig på sängen och stirra in i väggen ett tag, men hur normalt hade det verkat om någon kommit in? Precis. Så jag satt vid skrivbordet istället och...tja, skrev fransk dikt och en uppläxningstext till mig själv på engelska. (Varför? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Det var liksom alternativet till det där stirra-in-i-väggen.)
Och att nästan uteslutande lyssna på lugn, känslofylld, vacker och sorglig musik kanske inte är det bästa då heller. Men det är vad jag lyssnar på, och det är det jag vill lyssna på, och jag antar att det då har något slags botande syfte.
Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig igenom nästa vecka. Det är inga riktiga lektioner, vilket betyder en massa fritid. Jag vet, fritid är super. Men jag vet banne mig inte hur jag ska spendera den. Jag börjar bli van vid att ha ett pluggschema att gå efter och inte göra så mycket annat. Så när jag helt plötsligt inte har mycket att göra blir jag rastlös och orolig. Men jag kanske ger mig ut på en massa långpromenader med kameran för att distrahera mig själv.
En annan sak som gör mig lite förtvivlad när jag tänker på det (och jag försöker att tränga bort de tankarna så fort de kommer) är skolavslutningen. Att det överhuvudtaget är vårtermin och att tiden går så himla snabbt. Innan jag hinner fatta det kommer det vara den humhum:de juni, och det är slut på skolan. Hur sjutton ska man ta sig igenom sommaren utan att få värsta saknadsattackerna av klassen?! Och inte nog med det, när sommaren väl är över och man får träffa alla regelbundet igen, så går vi i TREAN. Vilket betyder sista året vilket betyder PANIK ! Jag kan inte ens skriva hur jag tänker när jag tänker på trean. Men kort sagt kan jag väl skriva att jag blir smått galen av att tänka på, och inse, detta.
Jag ska avsluta positivt. Det är alltid bra. Jag har känt att solens strålar värmer nufördagar. Att ens röda, iskalla näsa långsamt tinas upp av solvärme. Det är en väldigt härlig känsla. Snart är det vår och varmare. Fast det betyder också att... - Nej, avsluta positivt var det ju.
Förresten! Den där franska dikten jag pratade om långt däruppe? Här är den:
Je suis la mer
Tu es l'air
Nous avons un jour dans notre mains
Ton mains...
Merde! J'adore ton mains
Mais tu ne savez pas cela
Nous ne pouvons pas rencontrons
parce que je suis la mer
et tu es l'air
Mais j'adore ton mains
profound
alla hjärtans dag.
inget jag fick gillade jag
det är helt fel
känns som om inte ens min egen familj känner mig
och trots mina listor
(de var inte ens långa)
får jag inget jag vill ha
är jag bara bortskämd?
Jo, idag var det kalas som heter duga. Firande av både far och mig, mitemellan bådas dagar. Närmsta släkten kom klockan 13. Fina blommor och...små fyrkantiga paket och kuvert?! Vad hände med min ljussläckarkåpa och Beedle the Bard? Så kände jag mig. Och förlåt än en gång för att allt jag skriver blir klaganden. Men...
Jag hade skrivit en önskelista. Sedan hade den önskelistan kommit bort, så jag skrev en ny, men det stod samma saker på den, nämligen:
Guitar Hero III (JAG VET, nördigt)
Pengar till körkort
Ljussläckarkåpa (av farmor)
Beedle the Bard (av faster)
En ganska normal lista, eller hur? Det är liksom en present per person, i princip.
Istället fick jag:
100:- (av farfars brors fru [hängde du med på den?])
500:- (av Marias pappa)
En sidenros och 500:- presentkort på Guldfynd (av pappa och Maria)
En silverring (av faster)
Ett silverhjärthalsband och 300:- (av farmor)
Pengar var ju iochförsig vad jag önskat mig, så det var ju bra, men efter alla smycken vill jag bara skriva "@#£§ ?!" För jag är inte en silverhjärthalsband-person. Verkligen inte. Silverringen var visserligen fin, men jag kan inte riktigt se mig använda den till vardags...eller alls...
Jag fyller 18 och får ett silverhjärthalsband. Och jag är inte en silverhjärthalsband-person. Och vad ska jag med 500:- på Guldfynd till? (Örhängen, fick jag reda på efteråt. Men det är rätt mycket pengar. Det blir ju typ fem par örhängen. Liksom...) Och Beedle the Bard kostar typ 99:- och finns i princip överallt. Och när jag fått alla andra Harry Potter-böcker av faster kunde hon väl lika gärna gett mig denna också? Vilket betyder att pappa och Maria inte vidarebefordrat mina önskningar till faster och farmor. (Och hur svårt skulle det varit egentligen?!) Blir både sur och ledsen. Jag bara... Det är min familj och släkt, och de ger mig massa smycken - jag som inte sätter smycken speciellt högt upp på min prioriteringslista? Det är inte så att jag är anti-halsband på något sätt, jag älskar halsband om de känns "jag", inte om de känns som:
I affären:
"Hej hej! Jag undrar, har ni något halsband som passar en tjej som fyller 18?"
"Självklart! Här har vi ett silverhjärthalsband, visst är det fint? Det skulle hon säkert bli jätteglad för. Det är flera som köpt det, och det passar ju så bra med hjärtat nu till alla hjärtans dag och allt."
"Åh, det var ju jättegulligt! Tack så mycket. Jag tar det!"
Låter det som ett halsband som jag skulle tycka om? I'm just saying.
Jag har helt klart problem med silverhjärthalsbandet, alltså.
Men jag kan avsluta med något positivt iallafall. Jag ska få en ny mobil av mamma i present. Och det är jag jätteglad för.
(Okej, måste bara säga en sak till angående dåliga presenter. Jag menar, allvarligt?! De kunde köpt två RAMAR till mig istället, och jag skulle blivit skitglad! Foto är jag ju skitintresserad av, det VET de. Och så ger de mig ett presentkort på... Ja, det har jag ju redan skrivit.)
beat, beat, boxerbeat.
the ice-cream land is the ice-bear's land,
and the sun, sun, sun is melting -
Ja, sen har jag inte kommit längre. Jag vet nämligen inte om jag ska rimma på "land" ytterligare en gång, och formligen banka in ordet i huvudet på alla som eventuellt kommer att höra låten (fast den blir säkert inte färdig), eller inte.
Sportlovet är slut nu, och jag har tagit mig ur min studiokursbubbla. Den har varit väldigt trevlig, bubblan, och jag skulle inte haft något emot att stanna där en vecka till eller två. Samtidigt är jag väldigt glad att lovet är över. Då kan saker och ting gå tillbaka till det normala igen. Usch, ja. Träningar och bambamat kan inte komma snabbt nog.
Ohjghrgttppmrntvkgpfmdgr. Dtrcklgt, cklgt, cklgtlla. Jstdrfrmrjgntsrskltbr. Mndtrngtsmnsklstrtntknfbktmd.
