Svarta Isvingar

På kvällskvisten är det alltid extra känslosamt, oavsett vad för känslor man har inom sig. Fast oftast är det tvivlen, och de dåliga känslorna, som kommer fram och gör sig påminda. Ikväll till exempel. Och detta trots att jag haft en helt underbart mysig kväll tillsammans med Kajsa, Johanna och Annika.

Det bara känns som om livet inte riktigt har någon substans just nu. Inget riktigt innehåll. För inget händer i mitt liv förutom skolan, och det är sakerna utanför skolan som räknas. Detta är inte en tanke som gör mig ledsen eller nedstämd (tror jag). Det vill jag göra klart direkt. Det är bara ett slags konstaterande.
Skolan är mitt liv. I skolan spenderar jag det mesta av min tid, träffar mina vänner, och känner saker. Utanför skolan är det nada. Fast jag har ju inte direkt något som borde få mig att känna en massa utanför skolan.
Hela den emotionella delen av mig känns... inte där. Jag vet inte varför, men det är väl så det är, antar jag. Jag har inte varit utan olycklig kärlek såhär länge innan, och det kanske är såhär kroppen känns när den inte har någon sådan kärlek inom sig. Vad vet jag. Fast jag grinade när jag såg Australia i måndags, så helt avstängd är jag kanske inte.
Jag mår inte dåligt. Eller jag menar, det borde jag ju känt isåfall. Tycker bara att det känns lite märkligt att känna som man inte känner.

Avsaknaden av judoträningslust har också kommit tillbaka. Inte så bra med tanke på att det gått typ tre veckor på terminen. Jag bara... vill inte. Det är inte roligt. Och att träna judo när det enda man egentligen vill vara med på är fysdelen, det är nog inte riktigt så det är tänkt. Och avsaknaden av träning i kombination med massa godis är inte bra för självkänslan. Det är en riktigt dålig kombo. Speciellt om man vill ha på sig de nya blåa byxorna som inte hunnit töja sig till underbar bekvämlighet än. Då går man runt och känner sig som en äcklig fettolimpa. (Kanske en bra idé att inte ha på sig de blåa byxorna då?!) Det är också lite jobbigt.

Sammanfattningsvis kan man då säga att jag är en emotionellt tom fettolimpa, som inte vet vad hon vill göra av sitt liv. Som har dåligt självförtroende, korkade sociala komplex, och som ibland önskar att hon kunde plocka ut sin magsäck och tömma allt äckligt innehåll i soporna.


Hela det här inlägget är ett skämt.

Det är skrämmande att sjunga i en egen mick på scen. Du drar automatiskt till dig allas uppmärksamhet, din röst förstärks så att alla kan höra den, och du hör själv din förstärkta röst. Det är de skrämmande faktumen du konstaterar när du står där på scenen precis innan du ska börja sjunga. Munnen är som en öken utan minsta tillstymmelse till en oas, hjärtat bultar så hårt att du automatiskt får världens powervibrato så fort du använder rösten, och händerna och/eller benen darrar.

Och ändå står du där på scenen med en egen mick i din darrande hand (har du tur sitter micken säkert i ett stativ men du har istället en gitarr i dina darrande händer). Sedan börjar nedräkningen. 3. Puuh, nu är den första strofen över. 2. Puuh, nu är det bara en vers och refräng kvar. och 1. Puuh, nu är det över.
Och du försöker graciöst lämna scenen, dock så fort som möjligt, och sedan dra en lättnadens suck. Eller, rättare sagt, ett djupt, lugnande andetag som hjälper hjärtat tillbaka till sin normala takt.

Men sen kommer abstinensen. När konserten är slut önskar du i själva verket att det bara var slutet på första delen, och att du ska framföra en låt till efter pausen. För efter att konserten är slut kommer kicken. Känslan av att ha klarat något du aldrig trodde att du skulle klara. Känslan av att i fem minuter ha haft allas uppmärksamhet riktad mot dig, och överlevt. Du förstår inte alls varför du hade sådan ångest timmarna innan.
Tills nästa konsert, när du står där på scenen igen, med en mick i dina darrande händer. Då förstår du alldeles precis varför du hade ångest och spaghettikropp.

På scenen plågas man och stormtrivs. Man slits mellan impulserna att fly och att släppa loss totalt.
Men du, det kanske bara är jag.

(Förlåt också för ett omgjort citat från filmen! Skrattar åt mig själv för att jag inte verkar kunna sluta vara tillräckligt nördig.)

Mitt stora nördiga egoistiska jag vill inte lägga upp det här på bilddagboken men känner ändå att jag måste göra det så jag gör testet här istället.

Vem i Twilight är du mest lik?

Bella:
[ ] Du lyckas ofta hamna i trubbel.
[ ] Du har ofta svårt att hålla dig på fötter.
[ ] Har du bestämt dig för något, så gör du det utan att ändra på något.
[ ] Du gråter när du blir riktigt arg.
[ ] Du är envis.
[/] Tänker alltid på andras säkerhet före din egen. 
Summa: 0,5

Edward:
[/] Ser dig själv som ett monster.
[x] Du springer snabbare än de flesta.
[x] Du har svårt att hålla dig borta från dem du älskar.
[/] Du är en bra människoläsare.
[x] Du gillar klassisk musik. 
[x] Är musikalisk i huvudtaget.
Summa: 5

Alice:
[x] Du är sprallig och hoppig.
[ ] Ser framtiden på ett annat sätt än andra.
[/] Du tar gärna chansen att hjälpa andra att planera stora händelser.
[x] Du har ditt egna sätt att se på mode.  
[x] Du gillar att överraska folk.
[x] Får ofta höra att du är "Liten men irriterande". (Nåväl, åtminstone att jag är liten!)
Summa: 4,5

Emmett:
[ ] Fysiskt starkare än de flesta.
[x] Rå humor, skrattar åt allt.
[x] Gillar att vara med i olika vad. (Säg "tävling" och jag är med, liksom) 
[ ] Ger ifrån dig känslan "Kraftig men bekväm".      
[ ] Ger dig gärna in i en fight för skojs skull.  
[/] Ser dig själv som storebror/syster till dina vänner.
Summa: 2,5

Rosalie:
[ ] Många ser dig som vacker.    
[/] Håller dig gärna för dig själv.
[ ] Inte rädd att visa vad du tycker.
[ ] Utnyttjar andra för att få vad du vill ha, även om du måste möta en
eller annan konsekvens för det.
[x] Svårt att acceptera den du är.
[ ] Hanterar allt på ditt egna sätt.    
Summa: 1,5

Jasper:
[/] Många kommer till dig för att få tröst. 
[ ] Har en lugnande verkan hos andra.
[ ] Har levt ett annorlunda liv, men insett att det du lever nu är bättre. 
[x] Håller dig på avstånd när du märker att saker blir för svåra för dig.
[ ] Fightar gärna för skojs skull.
[ ] Blir lätt frustrerad när ingen förstår dig.
Summa: 1,5

Carlisle:
[/] Har lätt att hantera sådant som borde vara svårt för dig.  
[x] De flesta litar på dig.
[ ] Vill leva för att kunna hjälpa andra till ett bättre liv.
[ ] Du håller din familj närmast av allt.
[ ] Du får lätt nya vänner på grund av ditt sociala liv.   
[x] Du skulle inte klara av att leva själv.
Summa: 2,5

Esme:
[ ] Du ger alla en chans att bli älskade.
[ ] Du får ofta höra att ditt hjärta är gjort av guld.  
[x] Du låter dina närmaste göra det de tror är rätt för att få ett bättre liv.
[/] Du accepterar ditt liv på grund av vilka du lever med.   
[x] Du skrattar åt det mesta.
[ ] Du älskar att vara social.
Summa: 2,5

Charlie:
[ ] Du använder ofta orden "Safety First" när du arbetar.  
[x] Du har svårt att ta emot komplimanger.
[ ] Du är helt inne i sport.
[/] Dina köksvanor är inget att skryta om.   
[/] Du står nära naturen.
[x] Vill det bästa för dina närmaste. 
Summa: 3

Jacob:
[ ] Du har mycket muskler.
[ ] Du skäms inte för att du gör vad som helst för att få det du vill ha.
[ ] Du är helt inne i allt som har med bilar att göra.
[ ] Din familj och du bor lite avskilt från resten av civilisationen.
[ ] När du väl börjat älska någon, så kan du inte sluta älska personen.
[/] Du har lätt att förstå dina närmaste vänners tankar. 
Summa: 0,5

Reneé:
[ ] Man har svårt att motstå dig.
[x] Du visar lätt vad du tycker och tänker.
[/] Är inte så pratglad av dig, bara när det väl behövs.
[ ] Är en perfekt blandning av dina föräldrar.
[ ] Vissa ser dig som ett hot, andra bara som en gåva till världen. 
[/] Oftast glad för ingenting.
Summa: 2

Jag är mest lik: Edward <3
Och ett halvt poäng mindre lik Alice, så hon förtjänar att nämnas här ändå tycker jag.