Svarta Isvingar

Vart ska jag börja...? Mina senaste blogginlägg har haft en tendens att bli rätt negativa, trots att jag egentligen inte varit på ett speciellt negativt humör. Idag kommer inte bli en revolutionens dag inom bloggen. Så, nu när du är förberedd, varsågod att kasta dig in i denna värld av text...

Sexskämt kan vara roliga, det är inte det. Men det finns en gräns för när man bör överväga att byta samtalsämne. Det var verkligen inte en trevlig konversation. Men tja, alla skrattade, så jag log falskt och skrattade lite här och var där jag tyckte att det passade in. Annars blir det där utanförskapet så påträngande synligt. Jag hade ingen större lust med att svara på frågor som "Hur är det? Har du det inte roligt?" etc. Det var inte så att jag vantrivdes. Jag tyckte bara inte att det var kul att om och om igen höra skämtet "...men det är bättre än att ha en bög i ögat!" med variationer. Det är inte heller så att jag har något emot Amanda och Tilda. De är trevliga. Eller, jag känner ju knappt Tilda och är lite rädd för henne. Och efter hennes alltför sönderpratade bög-i-ögat-skämt vet jag inte om jag direkt är positiv och ivrig att lära känna henne. Och hur låter det då? Döma en människa efter hennes humor. Nej, det går ju inte.

Vad skulle jag säga liksom? "Ja, det vore väldigt skönt om du typ bara glömde bort, blockade och raderade numret!" Det går inte heller. Jag har redan gett dig dåligt samvete för att jag, dum som jag var, nämnde att jag tyckte att det var lite jobbigt. Då fick du dåligt samvete och gjorde dig beredd på att blocka. Men jag fick ännu dåligare (sämre) samvete för att jag är så egocentrisk. Så självklart var det inget problem! Herregud! Det är ju din kompis också! Nejnej, jag tycker inte att det är jobbigt! Jo, jag sa det först, men det var inte det jag menade! NEJ, känn inte dåligt samvete! Och så vidare.
JAG HAR INGEN FUCKING ENSAMRÄTT. Jag menar, det är ju inte som att vi... Eller att det var... Nej, inget sånt. Så varför går jag och irriterar mig? Jag har ju redan bestämt mig för att släppa det.

Så nej, jag bryr mig inte om att du [-]. Det är ju din kompis! Självklart ska du hålla kontakten. Nej, jag vet att du inte ser det på det sättet. Allt är frid och fröjd. Jupp.

Miljöredovisningen är ÖVER. Den gick skitdåligt och jag fick blackout i sista meningen. Smidigt. Jag får IG. Men hahaha, jag har iallafall en dataskriven sida med fakta! Hahaha. In your face, Göran. Nej, förlåt. Du är en bra lärare Göran. Fuck.
Sååå. Nu när miljöarbetet är klart kan jag rensa bort det ur huvudet och istället få panik över SO-arbetet. För hejtomtegubbarslåriglasen jag kommer säkert strunta i att jobba ordentligt med det, och behöva sitta sista kvällen och få damp framför datorn. Jippie. Och självklart är min ARKO-melodi redan klar. Den är underbar och jag har skrivit flera stämmor och hela alltet låter himmelskt vackert. Så vackert att alla som hör det kommer gråta och böna om att jag ska ta emot deras pengar i utbyte mot en cd med melodin på. Jag säger självklart att det ska nog gå att ordna. Jag slänger med några andra kompositioner på cd:n också, det blir väl bra? Och några månader senare är jag erkänd hovkompositör vid Slottet och skriver middagsmusik för kungafamiljen. Precis som Mozart. Fast bättre, eftersom jag är kvinna. Flicka. Tjej. Fuck. Men WOW! Alla blir störtimponerade, speciellt min familj. Pappa blir så stolt att han ger mig material till en egen studio, och en laptop där jag kan sitta och jobba med MIDI. Och oj, tack, presentkort på H&M, bio och kontantkort? Snälla pappa, det här är för mycket.
Hej jag heter Julia och jag är egocentrisk. Och bortskämd. En rik, egocentrisk, bortskämd hovkompositör.

Förlåt.
Dagen har inte alls varit lika mycket deppdag som den låter som. Men det är det deppdagiga som måste skrivas bort ur huvudet. Så att man inte blir svart och tom inuti, för att det blir som ett svart hål som bara suger i sig all materia, tankarna. Egentligen ryms det oändligt med materia i ett svart hål, vet ni.

En jätterolig men jättepinsam sak hände idag på kören. Vi skulle sjunga de sista Hallelujah på Hallelujah-låten. Det gick svinbra. Så bra att jag sjöng en femte gång. SOLO. Och körde ett sånt där fint glissando neråt när jag insåg att OJDÅ, här skulle det vara paus. Det var roligt. Hahaha.
God natt nu.