Svarta Isvingar

Se inte Höst i New York med Richard Gere och Winona Ryder. Helt enkelt för att den är så äckligt amerikansk romantisk film som det går att se på.

Imorgon. Imorgon ska jag vara nyttig. Jag avger ett löfte här och nu. Och det här är ju nästan officiellt, vilket gör det ännu viktigare att hålla.

Jag fick lite panik över att jag inte svarade på smset direkt. Eller, jag svarade två timmar senare. Och sen fick jag inget svar. Sitter fortfarande och väntar på svar... Men hur troligt är det att man skickar sms kl 23 på en fredagkväll liksom? 

Jag tror jag ska försöka hålla mig hemifrån. Det blir kanske inte så svårt egentligen med tanke på vad jag planerat i veckan. Inte så att jag ska rymma, nejnej. Men "råka" planera upp veckokvällarna så att jag kommer hem såpass sent att jag bara kan smita upp på rummet. Fast som sagt, det är redan taken care of inför nästa vecka. Men jag tänkte också på nästnästa vecka.

Men visst måste man väl som förälder komma ihåg hur det var när man själv var i tonåren? Gör man inte det? Om jag ser småbarnsföräldrar på stan med sina små kan jag ofta tänka att "Det där ska jag aldrig göra mot mina barn" eller "Det där var bra gjort av mamman, att säga ifrån sådär på skarpen". Borde man inte försöka göra sina barns uppväxt och tonårstid så som man själv önskade när man var i den åldern? Självklart ska man sätta gränser, det är inte det jag menar. Jag skulle inte låta mina barn ränna omkring på stan mitt i natten, men det vill jag inte att mamma tillåter mig att göra heller. Men man måste ju ändå få ta lite ansvar, att få visa att man faktiskt kan ta hand om sig själv ibland.
Jag vill inte bli tjatad på. Fast det var precis det jag sa. Jag hatar när dom tjatar på mig.
Då vill jag bara åka härifrån.