Det här är en resa med en enkel biljett.

Det går så mycket upp och ner nu. Men jag vet varför.

Skrivkramp också.

Det är skönt att jag har Kajsa att gå och krama, när vi inte träffar Linus på dagarna. Jag tycker lite synd om honom på det sättet. Han har ingen att gå och myskrama hela tiden. Idag träffade vi inte honom alls nästan. En minut i övningsrummet innan vi fick köra ett Ghettorace till Västra. Sedan en halv minut max i bamba när vi var sena till Södra. Och sedan en till halv minut i trappan upp till Södra när vi skulle ha matteprov. Det är på tok för lite.

Jag och Kajsa kramades mest hela tiden idag. Det var härligt. Vi kramades som oss själva, som kvinnliga fotbollsspelare som återses efter fem år, och som manliga fotbollsspelare som också återsågs. På väg från Södra till MuKon höll jag i hennes hand. Det kändes som om hon förstod precis vad jag tänkte på.
Och det är jag så tacksam för.

<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0