Svarta Isvingar

Jag och Lollo åkte till Jonte för att laga mat och titta på Heroes-avsnitt. Det skulle serveras skafferimat, vilket den här gången resulterade i fullkornsmakaroner, falukorv och wokgrönsaker blandat med paprika-chili-creme fraiche. Supergott! Så gott att det fick mig att undra varför jag inte lagar mat oftare. De ville ha marängswisch, så jag följde med dem till Hemköp för att handla ingredienser. Jag handlade frukt till fruktsalladen jag skulle göra. För som jag lovade igår har jag varit nyttig idag. Undantaget var Vaniljvispen jag blandade fruktsalladen med. Men det kan väl ändå räknas som acceptabelt?
Och det var väl mysigt att se på Heroes. Bara det att Jonte och Lollo hade det mycket mysigare än vad jag hade. Eller, de var väldigt "fnittriga" och jag var surmulen. Och så frågan "Varför är du så tyst?" som jag fullkomligen hatar.

Pappa hämtade mig. Snällt och vänligt av honom.
Och så vill han prata. Och när jag ska svara blir orden sådär enorma och fyller ut hela munnen, så att jag nästan sluddrar. Trots att det bara är som mest treordiga meningar jag släpper ut. Jag får nästan panik och vill bara därifrån. Det är som att prata med en expanderande vante i munnen. Och så kommer en till fråga, och jag biter av mitt i när jag svarar med samma enorma, svarta, expanderande Ord. Mitt i all nästanpanik kommer ångest och dåligt samvete. Jag har ingen anledning att vara så elak. Han har inte gjort något fel. Och ändå kan jag inte hindra mig själv från att bli likadan, gång på gång. Och så hör han inte vad jag säger för det är bara tjockt mummel som låter. Jag vet det. Radion är på vilket gör det ännu svårare att höra. Jag vet. Ändå blir jag irriterad, arg, mörk när jag måste säga det en gång till.

Vi ska kanske flytta till Munkebäck. En fyra på fjärde våningen, med utsikt. Fin utsikt. Jag vill flytta. Dit. Fast det är inte säkert. Vi ska på husesyn på sönd - imorgon. Sen beror det på hur mycket det kostar. Men jag vill flytta dit ändå, även om inget är säkert. Det är fem minuters stegväg till tre olika hållplatser. Jag kan cykla till skolan därifrån. Det är närmare stan. Ja, jag vill flytta. Jag vill ändra om i mitt rum. Måla hyllplanen svarta i min vita bokhylla. Sälja min dumma, hatade bäddsoffa och få en riktig säng istället. Ändra tapeter. Göra om. Göra fint.

Jag skrev min första mobildikt idag. Den ligger på bilddagboken.
Klockan är 00.00 nu. Jag är inte trött. Tror jag. Jag vet inte. Imorgon ska vi äta luch hos farmor. Jag vill inte. Det är äckligt. Jag ska vara nyttig. Fuck. Det här blir bara skit.

00.03
Det är mitt eget fel, vad som än hände med mitt hjärta
För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna
Stanna!
/ Brännö Serenad, Ett Kolikbarns Bekännelser, Håkan Hellström