it's a long way down only because i'm so up high.
Den här dagen har varit fortsättning och avslutning på två helt underbara veckor. Detta trots det hemska kuid-arbetet och tråkiga lektioner. Fast denna och förra veckan gick ut på en enda lång väntan, egentligen. Men det var en underbar väntan, på något sätt. Måndagen var bara väntan. Tisdagen var väntan. På onsdagen fick jag den första gnutta tillfredsställelsen. Då fick jag ogiltig frånvaro för att jag och Kajsa åkte till Bergakungen för att köpa biljetter innan kassorna öppnat. Eller, den ogiltiga frånvaron var inte en del av nöjdheten! Men klockan ca halv tio på onsdagen den 12e november fick jag sms om att biljetterna var släppta. Jag och Kajsa kastade oss genast på världshistoriens segaste Achtung-dator för att reservera biljetter. Och nog fick biljetter allt.... Så glad som jag var då hade jag inte varit på länge, skulle jag tro. Fast dagen efter, på torsdagen den 13e november, blev jag lika glad än en gång. (Usch, jag känner verkligen att det här inlägget su-hu-hu-ger, men jag orkar inte bry mig.) Sedan var det väntan - igen... Mellan biljettköpen och premiärerna kommer jag inte ihåg vad som hände, så jag struntar helt i att skriva något om det. Men på torsdagen den 20e november 21.00.....
När han kom i bild första gången grät jag. Jag bröt väl Kajsas hand på köpet också. Förlåt Kajsa. Det är svårt att beskriva hur det kändes att sitta i biosalongen och se i två timmar. Efter dagliga besök på hemsidor i jakt på nya klipp, nya bilder, i själva verket vad som helst satt jag och såg filmen. Två timmar. Och hela den tiden var det svårt att titta på de andra skådespelarna, för varje gång Han var i bild blev jag helt... galen, är nog det bästa ordet. Det var knappt jag förstod handlingen, och då har jag ändå läst boken tre gånger. Vi var i vår egen värld, och det var så härligt. Det var vi och Han. Bort med alla skrikande tjejer. Det var obeskrivligt... Och sedan fortsatte tårbadet i princip hela filmen. Nej, inte riktigt. Men ett x antal gånger. Och det berodde inte på att det var den tiden i månaden.
Och jag tror att anledningen till att jag inte var helt förstörd när filmen var slut var att jag visste att jag skulle få se den igen. Det kändes inte riktigt som om mitt huvud hängde ihop med kroppen när jag var på väg hem. Och morgonen efter var det enda jag såg framför ögonen Hans varelse.
Skolfredagen flöt förbi som en slags suddig dimma. Alla lektioner gick jättelätt och dagen verkade gå jättesnabbt. Jag och Evelina satt och var svimfärdiga på matten. Eller, vi satt och diskuterade filmen och Honom, men det gör ju en lite svimfärdig. Och så åkte jag hem till Kajsa med övernattningsväskan i högsta hugg. Vi besökte Gabriel innan bion och såg hans nya lägenhet. Den var väldigt fin och det var väldigt trevligt att träffa honom. Sen åkte vi till Bergakungen - igen. Publiken var mycket bättre den här gången. Och jag kunde faktiskt koncentrera mig på handlingen och de andra karaktärerna. Jag kramade bara sönder Kajsas hand två-tre gånger. Visserligen satt jag och borrade in mina naglar i händerna istället, men... Mina ögon var fortfarande tårfyllda, och det var fortfarande lika underbart att sitta i salongen.
Sen åkte vi på födelsedagsfest. Det var lite läskigt sådär... Och istället för att åka hem vid halv tolv åkte vi till Gunnilse och hälsade på Linus. Det var också trevligt. Och när vi väl kom hem till Kajsa åt vi müsli och drack O'Boy medan vi såg på Gossip Girl. En bättre avslutning på dagen/kvällen/natten får man leta efter.
Och så lördagen, som bestod av The Musical World of Bond - James Bond. Bra musik, sexig Sean Bean och supergullig basist. Sen åt jag på restaurang med familjen. Det var helt okej fast Johanna tyckte att jag var tyst som vanligt. Det var jag ju iochförsig. Men men. Det blev bättre sen iallafall. Jag avslutade kvällen/natten på mitt rum med att läsa klart Partial Draft och bli melankolisk efteråt. Sedan såg jag på Batman Begins och kände mig lite bättre innan jag läste andra halvan av ett kapitel i Halvblodsprinsen och somnade.
Och idag, söndag, vaknade jag efter att ha drömt om Honom. Ville inte vakna ur den drömmen, men det var så ljust i rummet att jag inte kunde somna om. Fast jag hade fragmenten av drömmen etsad på näthinnan hela dagen, så det är därför den har varit så underbar. (Och ja, någon gång ska jag sluta vara så patetisk.) Jag har också köpt snygga påslakan, ljus, ljusslingor och ett skrivbord på IKEA idag. Och därför har jag nu också världens blåsa på fingret och händerna är röda och ömma efter allt skruvande. Borrmaskinen funkade inte, så jag gjorde allt för hand. Inte så kul efter ett tag, kan jag ju säga.
Men imorgon är det måndag, och det innebär att det bara är fyra dagar till jag ska sätta mig i biosalongen jämte min underbara Kajsa och njuta i två timmar och en minut. Och stanna kvar tills eftertexterna rullat färdigt. Måndag innebär också att jag får träffa Kajsa igen, och det ser jag alltid fram emot.
När han kom i bild första gången grät jag. Jag bröt väl Kajsas hand på köpet också. Förlåt Kajsa. Det är svårt att beskriva hur det kändes att sitta i biosalongen och se i två timmar. Efter dagliga besök på hemsidor i jakt på nya klipp, nya bilder, i själva verket vad som helst satt jag och såg filmen. Två timmar. Och hela den tiden var det svårt att titta på de andra skådespelarna, för varje gång Han var i bild blev jag helt... galen, är nog det bästa ordet. Det var knappt jag förstod handlingen, och då har jag ändå läst boken tre gånger. Vi var i vår egen värld, och det var så härligt. Det var vi och Han. Bort med alla skrikande tjejer. Det var obeskrivligt... Och sedan fortsatte tårbadet i princip hela filmen. Nej, inte riktigt. Men ett x antal gånger. Och det berodde inte på att det var den tiden i månaden.
Och jag tror att anledningen till att jag inte var helt förstörd när filmen var slut var att jag visste att jag skulle få se den igen. Det kändes inte riktigt som om mitt huvud hängde ihop med kroppen när jag var på väg hem. Och morgonen efter var det enda jag såg framför ögonen Hans varelse.
Skolfredagen flöt förbi som en slags suddig dimma. Alla lektioner gick jättelätt och dagen verkade gå jättesnabbt. Jag och Evelina satt och var svimfärdiga på matten. Eller, vi satt och diskuterade filmen och Honom, men det gör ju en lite svimfärdig. Och så åkte jag hem till Kajsa med övernattningsväskan i högsta hugg. Vi besökte Gabriel innan bion och såg hans nya lägenhet. Den var väldigt fin och det var väldigt trevligt att träffa honom. Sen åkte vi till Bergakungen - igen. Publiken var mycket bättre den här gången. Och jag kunde faktiskt koncentrera mig på handlingen och de andra karaktärerna. Jag kramade bara sönder Kajsas hand två-tre gånger. Visserligen satt jag och borrade in mina naglar i händerna istället, men... Mina ögon var fortfarande tårfyllda, och det var fortfarande lika underbart att sitta i salongen.
Sen åkte vi på födelsedagsfest. Det var lite läskigt sådär... Och istället för att åka hem vid halv tolv åkte vi till Gunnilse och hälsade på Linus. Det var också trevligt. Och när vi väl kom hem till Kajsa åt vi müsli och drack O'Boy medan vi såg på Gossip Girl. En bättre avslutning på dagen/kvällen/natten får man leta efter.
Och så lördagen, som bestod av The Musical World of Bond - James Bond. Bra musik, sexig Sean Bean och supergullig basist. Sen åt jag på restaurang med familjen. Det var helt okej fast Johanna tyckte att jag var tyst som vanligt. Det var jag ju iochförsig. Men men. Det blev bättre sen iallafall. Jag avslutade kvällen/natten på mitt rum med att läsa klart Partial Draft och bli melankolisk efteråt. Sedan såg jag på Batman Begins och kände mig lite bättre innan jag läste andra halvan av ett kapitel i Halvblodsprinsen och somnade.
Och idag, söndag, vaknade jag efter att ha drömt om Honom. Ville inte vakna ur den drömmen, men det var så ljust i rummet att jag inte kunde somna om. Fast jag hade fragmenten av drömmen etsad på näthinnan hela dagen, så det är därför den har varit så underbar. (Och ja, någon gång ska jag sluta vara så patetisk.) Jag har också köpt snygga påslakan, ljus, ljusslingor och ett skrivbord på IKEA idag. Och därför har jag nu också världens blåsa på fingret och händerna är röda och ömma efter allt skruvande. Borrmaskinen funkade inte, så jag gjorde allt för hand. Inte så kul efter ett tag, kan jag ju säga.
Men imorgon är det måndag, och det innebär att det bara är fyra dagar till jag ska sätta mig i biosalongen jämte min underbara Kajsa och njuta i två timmar och en minut. Och stanna kvar tills eftertexterna rullat färdigt. Måndag innebär också att jag får träffa Kajsa igen, och det ser jag alltid fram emot.
Kommentarer
Trackback
