vill du läsa kvalitativ text, fortsätt i så fall inte att läsa.
Det är märkligt hur snabbt man vänjer sig och ställer om sina vanor. För två-fyra veckor sedan skulle jag haft dåligt samvete om jag somnat vid ett. Nu får jag dåligt samvete om jag inte är uppe till två tidigast. Och att ens tänka på att gå och lägga sig innan tolv finns inte ens. Självklart är det därför jag alltid är trött. Jag är ju inte dum. Men jag var alltid trött redan innan jag började nattuggla så jag märker egentligen ingen skillnad. Och jag går ändå upp samma tid på morgonen och jag försover mig inte sådär jättemycket eller jätteofta, så vad gör det för ont? Det där sista ska egentligen inte vara någon fråga, för jag vet mycket väl att det gör en massa ont att, i princip medvetet, ge sig själv sömnbrist. Men...ja. Än har jag inte lidit av det iallafall, och jag har inga problem med att sysselsätta mig själv heller.
Apropå vanor kommer jag osökt att tänka på mina ovanor. Aka sötfrossandet. Och jag har goda nyheter på den fronten, för jag har faktiskt lyckats vara helt ren i två dagar nu! Idag var det lite svårare, för jag blev bjuden två gånger och fick sedan en chokladkalender av farmor som jag var väldigt frestad att öppna direkt. Men, jag klarade det, och den ligger fortfarande oöppnad på en hylla. Inte för att jag kommer att kunna spara den ända till december (och jag vet, det är inte alls många dagar kvar tills dess [hjälp!]), men jag lyckades åtminstone att spara den en dag.
På andra fronter inget nytt, som vanligt.
Blääääääääsjsknksvnkmvsknmbkvsmdnandnhshvccgcgcggcgcgcgcgc.
