Svarta Isvingar

16:00 har jag ringt din mobil två gånger och kommit till mobilsvar.
16:13 har jag också ringt hem till dig och fått veta att du inte är hemma.
17:07  skickar jag ett sms till Eriks mobil: "Är du med Joel nu?"

Jag vill fråga dig en sak. Om du vill komma och sova över. Jag längtar efter dig och jag vill att du ska komma och sova över. Men jag får inget svar.
Jag säger till pappa att du inte kommer, och tänker att "kanske imorgon istället".

Jag somnar upprepade gånger framför datorn, svtplay och julkalendern.

23:59 får jag ett sms. Från dig. Från Eriks mobil: "Ja min älskade. Jag har spelat klezmer.helt sjukt kul!!! Det är lan i morgon. Hos gabriel dal. Kan du komma? Vill du? Annars skulle jag vilja låna din dator. För min laggar. Vad säger du?"

Du har spelat klezmer, det hade jag glömt. Det vill jag börja med att säga.

För det första, när jag väntat på något slags svar från dig i åtta timmar vill jag inte att det första jag hör är att du ber om att få låna min dator. När jag längtat efter ett svar i åtta timmar, och efter dig ännu längre, vill jag inte att du med ditt svar gör att mitt "kanske imorgon istället" totalt blir söndersmulat mot den vita, frostiga, stenfrusna marken.
När jag längtat efter dig ännu längre vill jag inte få veta att du tänkt spendera helgen på ett lan med min dator, för jag längtar efter dig och jag vill att du ska komma hit och krama mig och tycka om mig.

Men det är klart att du ska åka på lanet.
Men det är klart att du får låna min dator,
då kan jag läsa massor, precis vad jag sagt att jag sett fram emot att göra på lovet, du vet.
Nej, jag är inte sur.
Åk på lanet, och låna min dator. Det blir säkert jätteroligt.

Nej, jag är inte sur.
Jag är bara ledsen,
för jag längtar efter dig.
Jag har sett på finalen av Bonde söker fru,
och sett Thilde och Stefan,
de är jättegulliga och jättekära.
Och jag är jättekär i dig,
så att se dem får mig att längta efter dig ännu mer.
Men nu kommer du inte.
Och inte imorgon heller,
för du ska på lan med min dator.

Jag lovar att jag inte är sur.
Jag är bara ledsen, för jag längtar efter dig,
och då vore det fint om det kändes som att du längtade efter mig också.

Jag vet att du tycker om mig, och att du säkert saknar mig lite också,
men du vet hur det är ibland?
Och jag har inte sagt något, eller antytt,
att jag skulle vara lite ledsen över att du inte är här nu.
Så hur skulle du kunna veta?
Därför är jag inte sur.

Jag bara längtar efter dig.
men du vet hur det är ibland?
Jag saknar dig.

Kajsa är den eminenta fotografen.

Jag har precis kastat en halv polkagris från Gränna i papperskorgen, och jag har bestämt mig. Jag ska inte äta godis, chips eller kakor förrän till jul. Undantaget är läsk. Läsk är okej. Men jag har bestämt mig, och därför känns det för en gångs skull inte katastrofångest över att ha stoppat i mig alldeles för stor mängd socker under dagen. Det känns nästan bra, enbart för att jag bestämt mig för att det idag var sista dagen. Insåg att det bara är mitt eget fel att jag får sockerångest, och att det bara är för mig att ändra på mig så att jag slipper den.
Hur lätt som helst. Det är gött att bestämma sig ibland.

Annars sitter jag här med småont i halsen och är nostalgisk.

Men jag har inte råd att bli sjuk nu. Rättare sagt - jag har inte tid att bli sjuk nu. Det är Lusseuppvisningsträning och Messias-konsert och Historiaprov och Luciatåg och MatteC-prov och Lusseläger och Julkonsertsrep och Julkonsert och Profilgruppsluciatåg och Skolavslutning och Andra Diverse Saker som måste bli gjorda innan jag har tid att bli sjuk. Så det blir till att satsa på superkurering och machomanuthärdning istället för att ligga hemma och ynkla sig.
Mmmm...det är sån himla julfrid i min vardag nu, alltså.

Nostalgin kommer av att jag fått ett usb-minne med kort från Kajsa, bland annat från min, hennes, Joels och Gabriels tripp till Stockholm och Mariefred (där bilden är tagen). Jag inser flera saker när jag tittar på de bilderna:

Vilken underbar pojkvän jag har
Vilka underbara Kajsa och Gabriel jag har
Vi var på egen hand och eget ansvar under den resan
Det var en otroligt rolig och mysig resa
Jag vill göra det, och liknande saker, igen
Jag ska börja filma med kameran oftare

Just det sista ser jag verkligen fram emot. Fick med några små filmklipp på usb:et också, och det var så himla härligt att se. Foton är en sak, men filmklipp tar en verkligen tillbaka till när det är inspelat. Och jag tänker att det inte är så mycket svårare att spela in filmklipp än att ta kort. Jag ser fram emot det. Bara jag kan få tummen ur och göra det, så.