Svarta Isvingar

16:00 har jag ringt din mobil två gånger och kommit till mobilsvar.
16:13 har jag också ringt hem till dig och fått veta att du inte är hemma.
17:07  skickar jag ett sms till Eriks mobil: "Är du med Joel nu?"

Jag vill fråga dig en sak. Om du vill komma och sova över. Jag längtar efter dig och jag vill att du ska komma och sova över. Men jag får inget svar.
Jag säger till pappa att du inte kommer, och tänker att "kanske imorgon istället".

Jag somnar upprepade gånger framför datorn, svtplay och julkalendern.

23:59 får jag ett sms. Från dig. Från Eriks mobil: "Ja min älskade. Jag har spelat klezmer.helt sjukt kul!!! Det är lan i morgon. Hos gabriel dal. Kan du komma? Vill du? Annars skulle jag vilja låna din dator. För min laggar. Vad säger du?"

Du har spelat klezmer, det hade jag glömt. Det vill jag börja med att säga.

För det första, när jag väntat på något slags svar från dig i åtta timmar vill jag inte att det första jag hör är att du ber om att få låna min dator. När jag längtat efter ett svar i åtta timmar, och efter dig ännu längre, vill jag inte att du med ditt svar gör att mitt "kanske imorgon istället" totalt blir söndersmulat mot den vita, frostiga, stenfrusna marken.
När jag längtat efter dig ännu längre vill jag inte få veta att du tänkt spendera helgen på ett lan med min dator, för jag längtar efter dig och jag vill att du ska komma hit och krama mig och tycka om mig.

Men det är klart att du ska åka på lanet.
Men det är klart att du får låna min dator,
då kan jag läsa massor, precis vad jag sagt att jag sett fram emot att göra på lovet, du vet.
Nej, jag är inte sur.
Åk på lanet, och låna min dator. Det blir säkert jätteroligt.

Nej, jag är inte sur.
Jag är bara ledsen,
för jag längtar efter dig.
Jag har sett på finalen av Bonde söker fru,
och sett Thilde och Stefan,
de är jättegulliga och jättekära.
Och jag är jättekär i dig,
så att se dem får mig att längta efter dig ännu mer.
Men nu kommer du inte.
Och inte imorgon heller,
för du ska på lan med min dator.

Jag lovar att jag inte är sur.
Jag är bara ledsen, för jag längtar efter dig,
och då vore det fint om det kändes som att du längtade efter mig också.

Jag vet att du tycker om mig, och att du säkert saknar mig lite också,
men du vet hur det är ibland?
Och jag har inte sagt något, eller antytt,
att jag skulle vara lite ledsen över att du inte är här nu.
Så hur skulle du kunna veta?
Därför är jag inte sur.

Jag bara längtar efter dig.
men du vet hur det är ibland?
Jag saknar dig.