as you lay to die beside me.
Tiden går så snabbt numera. Det känns inte som att jag hinner med. Hjärnan hinner inte reagera och bearbeta ordentligt, på något sätt. Det är synd, för det är en massa underbara, bra och roliga saker som händer och som jag gärna skulle vilja spara i klara minnen.
Och jag har slutat fotografera. Inte helt, men jag fotar inte längre regelbundet. Jag har tagit ytterst få bilder de senaste månaderna och laddat upp ännu färre. Inte för att det spelar någon roll om jag laddar upp dem eller inte, men det hänger lite ihop med varandra ju. Jag tycker inte om det, men jag har inte vetat vad jag skulle ta kort på och då känns det alltid så onödigt att ta kort bara för sakens skull. Men jag saknar det. Jag vet att det ligger helt på mig själv att ta upp det igen. Jag vet. Men...jag vet inte riktigt vad jag ska ta kort på, och då känns det så onödigt. Att ta något annat än närbilder med min kamera blir ju inte speciellt bra, heller. Nåväl, inspirationen kommer väl tillbaka.
Istället har jag börjat läsa en massa. Jag har hittat flera bra böcker i second hand-affärer som jag längtar efter, jag ska läsa Harry Potter 5 och 7, och läsa Ljudet av ditt hjärta. Det är hemskt trevligt att läsa. Om jag läste böcker om fotografering skulle jag kanske få lite fotoanda i mig igen.
Hrm... Nej, jag vet inte heller vad för mening det här inlägget hade. Men här är det iallafall.
Fleet Foxes får en, apropå liksom, väldigt skrivsugen.
Och jag har slutat fotografera. Inte helt, men jag fotar inte längre regelbundet. Jag har tagit ytterst få bilder de senaste månaderna och laddat upp ännu färre. Inte för att det spelar någon roll om jag laddar upp dem eller inte, men det hänger lite ihop med varandra ju. Jag tycker inte om det, men jag har inte vetat vad jag skulle ta kort på och då känns det alltid så onödigt att ta kort bara för sakens skull. Men jag saknar det. Jag vet att det ligger helt på mig själv att ta upp det igen. Jag vet. Men...jag vet inte riktigt vad jag ska ta kort på, och då känns det så onödigt. Att ta något annat än närbilder med min kamera blir ju inte speciellt bra, heller. Nåväl, inspirationen kommer väl tillbaka.
Istället har jag börjat läsa en massa. Jag har hittat flera bra böcker i second hand-affärer som jag längtar efter, jag ska läsa Harry Potter 5 och 7, och läsa Ljudet av ditt hjärta. Det är hemskt trevligt att läsa. Om jag läste böcker om fotografering skulle jag kanske få lite fotoanda i mig igen.
Hrm... Nej, jag vet inte heller vad för mening det här inlägget hade. Men här är det iallafall.
Fleet Foxes får en, apropå liksom, väldigt skrivsugen.
borta är bra och bättre...
...men hemma är allt väldigt, väldigt bra det med.
Efter att ha varit borta i lite mer än två veckor var det en så underbar känsla att komma hem. Att få krama om mamma och Johanna och att få se dem igen. Jag har haft det väldigt bra när jag varit borta, och det var nästan först när jag kom innanför dörren hemma som jag insåg hur mycket jag saknat det.
Jag är glad att jag genomfört Arvika. Det var verkligen en upplevelse jag kommer att bära med mig framöver. Och även om jag i början bara ville få det överstökat, så blev det bättre och bättre. Människorna man lärde känna och festivalen man fick uppleva... Ett riktigt bra sommarevent. Jag vill definitivt åka på fler festivaler i framtiden. Om jag vill volontära på dem eller inte är jag inte säker på än, men jag tror att - som jag och Kajsa pratat om - om man är några kompisar som volontärar tillsammans blir det mycket roligt. Jag menar, det är egentligen mest fördelar med det. Man får gratis festivalband och kan förhoppningsvis se en massa bra band. Plus att man får träffa människor (även om man gör det även om man bara är där på festival) som är trevliga och så vidare.
Stockholm var också otroligt trevligt. Det kändes lite konstigt att vara där ensam med Kajsa, Gabriel och Joel. Att på egen hand vara i storstaden, liksom. Jag älskade det. Inte så att det blir massa tvång om föräldrar är med, men jag kände mig så fri och självständig. Och känslan att ta hand om sig själv är väldigt härlig. Nästa sommar vill jag definitivt ge mig ut såhär igen. Några kompisar, ett tält (eller vandrarhem, såklart) och en ny stad. Eller kanske nya städer! Jag skulle vilja göra en liten runtresa till några olika städer. Fast göra en lite mer planerad resa isåfall. Att man bestämmer saker man vill se och göra, samtidigt som det ska finnas tid till att bara strosa runt och utforska städerna. Jag har börjat använda ordet "utforska" en hel del på sista tiden. Men jag har insett det - jag tycker verkligen om att gå på utforskning, vare sig det gäller ute i skogen eller i städer. Att gå runt och upptäcka nya stigar, vägar, platser och utsikter.
Jag ska också skriva att jag nu varit tillsammans med Joel i en månad, en vecka och två dagar. Och de 39 dagarna har varit några av de underbaraste i mitt liv. Jag trivs så otroligt bra med honom. Det känns helt overkligt, och osannolikt, att han faktiskt tycker om mig. Att jag är hans.
Jag tycker så mycket om den pojken.
