as you lay to die beside me.


                                                      

Tiden går så snabbt numera. Det känns inte som att jag hinner med. Hjärnan hinner inte reagera och bearbeta ordentligt, på något sätt. Det är synd, för det är en massa underbara, bra och roliga saker som händer och som jag gärna skulle vilja spara i klara minnen.
Och jag har slutat fotografera. Inte helt, men jag fotar inte längre regelbundet. Jag har tagit ytterst få bilder de senaste månaderna och laddat upp ännu färre. Inte för att det spelar någon roll om jag laddar upp dem eller inte, men det hänger lite ihop med varandra ju. Jag tycker inte om det, men jag har inte vetat vad jag skulle ta kort på och då känns det alltid så onödigt att ta kort bara för sakens skull. Men jag saknar det. Jag vet att det ligger helt på mig själv att ta upp det igen. Jag vet. Men...jag vet inte riktigt vad jag ska ta kort på, och då känns det så onödigt. Att ta något annat än närbilder med min kamera blir ju inte speciellt bra, heller. Nåväl, inspirationen kommer väl tillbaka.
Istället har jag börjat läsa en massa. Jag har hittat flera bra böcker i second hand-affärer som jag längtar efter, jag ska läsa Harry Potter 5 och 7, och läsa Ljudet av ditt hjärta. Det är hemskt trevligt att läsa. Om jag läste böcker om fotografering skulle jag kanske få lite fotoanda i mig igen.

Hrm... Nej, jag vet inte heller vad för mening det här inlägget hade. Men här är det iallafall.
Fleet Foxes får en, apropå liksom, väldigt skrivsugen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0