what i've felt, what i've known.
Textraden kom från Metallicas "Unforgiven". Eller, textrad och textrad... Hursomhelst, jag bara skrev den för att ha en rubrik eftersom jag alltid har rubrik-idétorka när jag ska skriva, och precis efter att jag skrivit den insåg jag att "Shit, den var ju inte så pjåkig."
BLAH. Sätt hela det stycket i parentes.
Förresten är det ren slump att jag lyssnar på Metallica. Har inte gjort det på evigheter, men oj vad de är bra! Nu blir jag nästan lite avundsjuk på Kajsa, som ska på deras konsert. Eller nej, inte avundsjuk, men jag kan tänka mig att konserten kommer att bli grymt bra.
Rubriken kändes bara rätt, det var det jag försökte säga. Jag har varit lite förvirrad i helgen. Det är inte just det faktum att jag kanske är kär som gjort mig förvirrad. Utan, om jag nu bara fått mig själv att känna saker, hur ska jag då kunna veta om det jag känner är på riktigt eller bara det undermedvetna som får kroppen att reagera som att det är på riktigt?
Okej, nog om det. Jag får aldrig ihop de rätta meningarna när jag försöker få ner det på print ändå.
På onsdag ska jag assistera Johanna när hon ska på intagningsprov till Hvitfeldtska. Hittills har jag bara varit lite spänd och försökt pracka på henne massa olika "matnyttiga" teorigrejer, men nu börjar jag bli riktigt nervös själv. Vet inte hur hon känner sig (gud, jag är så ego att jag nog inte ens frågat henne), men jag är nästan lite stressad. Jag har ju inget att oroa mig för, jag är ju redan antagen (ÖHÖHÖ), men jag vill inte göra ett dåligt framträdande som kan sabba för henne. Jag ska sjunga Heartbeats (Johanna ska spela gitarr) och spela gitarr och sjunga på Tell Me Baby (Johanna spelar bas, och sedan ska hon spela piano och sjunga Chariot, så tro inte att jag typ "JAG JAG JAG ska sjuuuiiiuuiiingaaaa -- aah!" och försöker ta över fokus från Johanna.) Och så sent som igår kväll insåg jag att Herregud, jag har glömt bort texten till Tell me Baby och sjunger fel text på Heartbeats! Så det blir till att plugga texter som en galning imorgon. Det borde lösa sig. Ja, det kommer att lösa sig!
Förresten har jag ett (enligt mig) väldigt fint stycke av Debussy som heter Album Leaf i läxa nu. Det är ett (återigen enligt mig) operfekt stycke, alltså ett stycke som inte hela tiden låter vackert utan istället har glimtar i sig som är supervackra, medan det på andra ställen är dissonanser. Och precis som att jag tycker att dagens rubrik kändes väldigt rätt så känns detta stycke också väldigt rätt just nu. Hoppas att jag får lite mer tid att spela igenom det på skolans riktiga pianon, bara.
Det här blev väl inte så långt, va?
