Svarta Isvingar

                                                                                         foto från samma shoot som förra inlägget.

Klockan är just nu 03:25.
Det är ganska trevligt att veta att det är fredag natt/lördag morgon. Jag vet inte riktigt varför, men det känns som att helg är ett väldigt bra sätt att avsluta den här veckan på. Jag vet att det är helg i slutet av varje vecka, jag menar bara att det den här veckan känns som att jag kommer få ut nånting av helgen. Jag ska plugga inför det nationella matteprovet, och jag tycker att det ska bli kul, hör och häpna! Jag ska tillochmed gå upp tidigare bara för att kunna sitta några timmar med det! Jag överraskar mig själv. Rent allmänt är det här inlägget i otrolig kontrast till det förra, där allt vad plugg hette bara var elände. Jag sitter väl fortfarande i samma sits, skulle jag tro, men jag tror också att inställningen till stor del påverkar. Så nu när jag sitter här med positiv matte-anda känns det verkligen som att det kommer att gå bra. Jag är möjligen så positiv bara för att jag inte är medveten om hur mycket jag egentligen behöver plugga... Men tanken på att klockan 08.00 gå ut i köket och koka kaffe, för att sedan sätta sig vid skrivbordet, räkna matte, lyssna på musik och se dagen gry känns så himla mysig!

Något som också känns lite mysigt, somehow, är att den här kvällen gått så himla snabbt. Klockan 19 var jag, Kajsa och Gabriel på konsert i Norra Aulan, klockan 22 var jag hemma och satte mig med godis hos Johanna och såg en bit på Mr and Mrs Smith. Pappa sov i soffan redan när jag kom innanför dörren. Och sedan vid 23 gå till sitt egna krypin och sätta sig vid datorn. Och helt plötsligt har flera timmar gått! Nej, det är riktigt trevligt, faktiskt.
Jag har laddat in foton från kameran, jag har laddat min mobil och jag har ramat in ett av mina foton som jag ska ge till Annika i present. Till på köpet har jag lyssnat på Jimi Hendrix och upptäckt att han är riktigt, riktigt bra. Jag har inte riktigt förstått det tidigare, och jag blir alltid glad när jag hittar nya (för mig, alltså), bra artister. Och Spotify är himla bra, för genom att klicka vidare på Similar Artists från Jimi hittade jag Eric Clapton, som också är nice!
Och jag ser verkligen fram emot morgondagen! Jag ska till Kajsa, och vi ska spela och göra musik. Det är alltid väldigt trevligt att träffa Kajsa, men att sitta och göra musik ihop gör det hela ännu bättre, för vi tänker väldigt lika och har samma slags idéer om hur vi vill att det ska låta. Sedan ska vi ju till Annika på kalas också. Det ska självklart blir hur trevligt som helst, det med.

Och om ungefär två veckor bara ska jag och Kajsa sitta på ett kafé och spela låtar ihop. Tanken ger mig magpirr och spring i benen. Det känns både skräckinjagande och superroligt på samma gång. Men jag tror att det kanske är så det ska kännas inför sin första miniofficiella spelning. Jag vet att jag säkert kommer att vara hur nervös som helst när vi väl sitter där, och jag måste se till att få ett glas vatten jämte mig, och jag kommer att våndas över hur min röst låter, men jag vill verkligen strunta i allt sånt när vi spelar. Jag vill vara totalt inne i musiken, för den känslan är så underbar så det är inte sant. Och det är delvis det som gör mig så väldigt entusiastisk inför spelningen, för det känns som att på det lilla, mysiga kafét skulle jag nog kunna göra just det, stänga ute omvärlden och bara leva i tonerna och harmonierna.
För stämsång ska det bli.
Hjälp, vad roligt och spännande det känns!

För om inställningen spelar så stor roll, så gäller det att hitta det positiva i det man gör.
Även om det är Matte B, eller Kuid, eller försummade instrumentläxor.