Svarta Isvingar

Ja, jag tar namnet från Kajsa nu, men det är så bra och beskrivande! Jag vill verkligen vara en bra etta mot niorna imorgon, men tänk om jag inte vågar? Jag kanske blir rädd för niornas starka utstrålning och personligheter, vad vet jag? Och så kanske jag hamnar i ett hörn utan att våga prata och vara trevlig och få folk att vilja börja här. Fast jag hoppas ju såklart att jag är på sprudlande positivt och socialt humör imorgon, så att niorna fullkomligt älskar mig från första stund de ser mig men hur troligt är det på en skala?

Förresten kommer jag typ inte kunna prata annat än genom sluddrande, för jag ska ju laga hål imorgon. Usch och fy och hjälp-kom-och-håll-mig-i-handen. Jag ska få riktig sprutabedövning. Jag vill inte laga hål. Och när jag går dit själv måste jag ju försöka uppehålla en viss mån av machoattityd, så jag inte sitter i stolen och börjar storlipa när det bara är jag och tandläkaren där. Pinsamt. Och tänk om bedövningen gör så att halva ansiktet blir helt förlamat, så jag ser ut som någon slags konstig orch?! Och tänk om niorna är supersöta, eller tänk om jag ser GRÅ JACKA!!! Hjälp mig.

Och FUCK RULLTÅRTA säger jag bara. Här hade jag planerat att göra värsta goda sockerkakan till niorna, men först så råkar jag ta dubbelt så mycket smör, sedan ligger sockerkaksformen i källaren vilket gör att jag måste göra någon slags rulltårta istället. När den är klar finns det ingen sylt i kylskåpet, så jag och syster går ner och handlar hallonsyltkorv. Och när jag ska dra av folien från botten så är hela sockerkaksplattan som en skorpa som legat och blivit gammal och halvseg, fast den fortfarande är krispig på ena sidan. Mmmmmmmmm så gott..... INTE. Och när jag staplat rulltårtan som kaplastavar istället för att rulla den var klockan halv tio och jag varken orkade eller ville göra ett nytt försök.
Så jag är kaklös.

Förresten hatade franskaläraren min text. Plus att hon viftade med papperet så att hela klassen kunde se att JULIA minsann hade gjort uppgiften. Och folk skrattade och jag dog en långsam plågsam död på min stol medan mitt ansikte brann upp.