Svarta Isvingar

Ja, nu är dagen över. Ganska skönt, för nästa vecka är lov och alltså inga måsten i skolväg.
Uppspelningen gick, ja bara att den gick överhuvudtaget är positivt, bra tror jag. Glömde (såklart!) sista meningen på dikten och var tvungen att pausa, men jag är inte sur över det. Faktiskt. Jag är så förvånad över att jag faktiskt har suttit inför hela klassen och sjungit. Det hade jag aldrig kunnat tro om mig själv för ett år sedan,
knappt ens för ett halvår sedan.
Min klass är för bra, egentligen.

Efter att MuKon var avklarad kändes det som att dagen lugnt och fint gled förbi. Jag släpade hem gitarren och alrfiolen utan alltför mycket bök, jag har städat undan på mitt rum. Jag lagade middag åt familjen (Maria var med, men hon gjorde inget...faktiskt). Jag och Johanna fick glass till efterrätt - Tiramisu och Caramel, och det åt vi framför favoritprogrammet Halv åtta hos mig (eh, ja, det är sant!).
Grey's var riktigt bra idag. Lexie var nästan inte med i avsnittet, det verkar som om Sadie äntligen försvinner, och Hunt och Cristina är så gulliga. Jag tycker så synd om Hunt, för han ser alltid så plågad ut när något påminner om honom om Irak, och då slipper det alltid ur mig ett "men lilla gubben!" eller "snutten!". Jag gillar Hunt, och speciellt han och Cristina ihop.
Plus att jag gjorde psykologiläxan lyssnandes på klassisk musik och med tända ljus på skrivbordet. Alltså, jag tror att jag ska göra det till en studievana, för det var hur mysigt som helst! Blev nöjd med vad jag åstadkom också.

Och jag tycker att det är riktig vår nu.
Varför?
För att jag satt ute i solen och läste i en dryg halvtimma, och jag har fått märke efter linnet.
SOL!

Nu ska jag dyka ner i bokens förtrollade värld.