framtidsdrömmar
När jag kom hem efter att ha varit på New Moon med Kajsa (filmen var jättejättebra!) sätter jag mig i soffan för att vara trevlig och prata med pappa. Det blir ett obehagligt samtal. Jag berättar att jag fick VG+ på GeMu-provet, och han svarar att "Vad roligt, Julia! Verkligen. Så du känner att du kommit upp på spåret igen nu då?"
Han menar att jag varit av spåret sedan jag fick IG på det första matteprovet vi hade. Nu när jag, med mitt VG+, uppenbarligen "är på spåret" igen är allt normalt och som det ska vara. Inte sympati över att jag fick IG, utan ett tecken på att något annat varit min prioritet (vilket det visserligen har varit). För JULIA skulle ju aldrig få IG i någonting i skolan, för hon är så himla duktig och bra. Ingenting är för svårt för henne. Det finns inte någonting hon inte förstår.
Så nu är besvikelsen bytt mot förnöjdsamhet. Saker är som de brukar vara. Hipp hurra.
Sedan fortsätter samtalet med prat om framtiden. Jag berättar lite om att jag skulle vilja läsa något med foto och bild och kanske miljövetenskap, och kanske musikhögskolan - jag tror inte att jag är bra nog, men man kan ju alltid försöka, det är ju gratis. Och istället för ett "Oj, vad spännande det låter! Kul." blir det ett "Ja, det är ju viktigt att du tänker på hur du vill göra. Nu har du ju bara ett halvår kvar ungefär, sedan ska du antingen ut och jobba eller läsa vidare. Och du har ju inget sommarjobb du kan ringa till och fråga om plats och du har ingen erfarenhet, och arbetslösheten är 25-30% hos unga, så det skulle ju vara väldigt svårt att få jobb på bara en gymnasieutbildning, faktiskt. Och om du ska söka musikskolan, har du pratat med din studiehandledare om hur du ska förbereda dig och så? För proven är tre dagar, och då är det ju nåt sångtest, instrument, rytmik, ensemblespel och gehörslära vet du, och du borde kolla upp med till exempel Tommy hur du kan förbereda dig på bästa sätt inför det. För din styrka, skulle jag säga, är din bredd. Ska man söka på sitt instrument behöver man vara nummer ETT..."
Och här avbryter jag med ett "Jag ska kolla upp mer och sådär" och går.
Jag får panik.
Jag hatar att ha sådana samtal. Jag får klaustrofobi och panik och blir superstressad. Det är jättejobbigt. Och han förväntar sig att jag typ ska ha tänkt massor på det, och jag har knäppt tänkt nåt på det alls, och det är så viktigt att ha sin framtid planerad nununu och veta vad man ska göra och så vidare och så vidare.
Jag får panik, bara.
Alltså, det är ju bara löjligt! Varför ska man ha planerat allt sånt NU? Jag menar, herregud vilken press att man ska välja sådant nu och det är ju gott om tid kvar, dessutom. För det är ju inte så att tiderna i Sverige är typ i januari utan man har ju mars - april - ibland maj kvar, ju! Plus att ja, det är skitsvårt att få jobb, men du ska ju åka till bageriet liksom? Det är ju ingen av oss (alltså tonåringar i allmänhet) som känner hopp inför framtiden när alla bara trycker ner hur svårt det är i halsen på oss, men det vet vi ju, det hjälper ju inte att inte stötta en då.
För övrigt om du kanske vill söka musikskolor rent allmänt och inte bara musikhögskolan finns det ju en massa folkhögskolor som är musikinriktade, fast det vet du ju redan.
Jag tycker dessutom att han borde vara mer sympatisk med hur jävla fucking skitläskigt det är att bestämma sin framtid. Gymnasiet är vår trygghet nu, men så känner man att man börjar bli större och kanske vill göra något annat och det är jätteläskigt för hela ens trygghet försvinner, speciellt nu när det börjar bli mer och mer aktuellt att isåfall kanske flytta hemifrån och den tryggheten också och ... usch, din pappa borde veta hut.
Om det hjälper så är det många som inte vet, och det finns verkligen tid kvar. Jag menar, nu har vi massvis med saker att göra, och det är kanske en idé att ta lite tid typ på jullovet eller nåt när man kan ta det lugnt. Jag låter som jag skryter nu, men jag har ju kollat mycket men jag har också spritt ut det jättemycket, för det är något som gör att det verkligen tär mycket på en det här med att kolla skolor och framtidsval och sånt, så man ska bara ta det chill, tycker jag. Det finns tid. Plus att jag alltid lyssnar på allt detta. <3
