Undantagsdag.
IFK har vunnit SM-guld idag. Kan inte säga att jag är speciellt intresserad av det faktumet. Men nästan alla har personliga meddelanden på msn där det skriks ut (ja, skriks, för det är med STORA bokstäver) GUUUUUULD! SM-GULD! Guld till BLÅVITT - GÖTEBORG och sådana saker. Eller laddat upp bilder på bilddagboken med IFK-spelare, flaggor, ja bara det är Blåvitt så funkar det.
Det gör mig lite irriterad när mina vänner skriver sånt, när jag vet (eller tror i varje fall) att de inte är speciellt fotbollsintresserade. Fast hjälp vad dömande jag är, laget tog ju guld for fuck sake (säkert felstavat). Victor hade köpt biljetter till matchen. Kul för honom. Jag bryr mig egentligen inte, men nånting var vi ju tvungna att prata om under tiden det tog för bussen att sega sig fram till Kapellplatsen. Jag gillar inte sådana möten. Rättelse, jag gillar inte att chockträffa personer man inte känner/gillar så mycket.
Jag vet inte varför jag skrev detta.
Danmark imorgon. Klockan 06.00 tror jag vi åker hemifrån. Väskan är packad med den ouppätna Ahlgrens-påsen och en påse med Cashewnötter. För om vi har tråkigt på hotellrummet måste vi ha lite tidsfördriv. I form av onyttigheter. Jag som tidigare deklarerat (kan man ens översätta det engelsa "declare" till deklarera?) att jag hatar tidsfördrivsätande. Nåväl, vi får väl spela kort samtidigt, så att det inte räknas som ett tidsfördriv.
Har ingen aning om vad vi ska göra där, förresten. Men Johanna säger att det finns massa alternativa i Danmark, så jag har packat ner alternativa kläder i väskan också. Jag skulle verkligen vilja sätta citattecken runt alternativa, men jag låter det stå som det gör nu.
Hela den här dagen har varit en undantagsdag. Dels har jag varit bara onyttig, förutom till frukosten. Gud, jag ska sluta tjata om att vara nyttig/onyttig. Dels har jag inte gjort något värt heller. Eller, vi var på lunch hos farmor och farfar. Efter det åkte vi och tankade, tvättade bilen och handlade på Willys. Jeay. Undantagsdag alltså.
Jag har övat på gitarrklang idag. Inte för att jag hör om det låter fint eller fult, men jag har övat iallafall. Satt och gjorde tirandon, fingerövningar och spelade Sommarvind nästan fem gånger. Medan jag försökte få allt att låta fint och innerligt. Som sagt, vet inte om jag lyckades. Jag övade på pianolåten också. Nu kan jag nästan hela första sidan utantill. Andra huset (eller vad kallas det egentligen?) hoppar jag över. Det är för svårt. Min lärare sa visserligen att jag kunde ringa henne när det blev krångligt, så skulle vi kolla igenom det (tycker det var grymt snällt sagt), men jag kan inte riktigt med att göra det. Så att spela åttondelar med vänster och trioler med höger skjuter jag upp till nästa lektion. Visserligen har vi suttit och klappat precis det mönstret med Sniffy, men självklart kommer jag inte ihåg hur det lät. Ja, jag erkänner. Jag kan inte klappa trioler och åttondelar samtidigt. Jag härmade bara hur det lät. Jag funderade på att börja ägna en timma varje dag åt instrumenten. Fast ganska snart kom jag på att det inte kommer funka.
En kompis skrev på bilddagboken att hon gillar mina bildtexter. För att de är så flummiga. Det gjorde mig glad. För det är ju faktiskt så mina bildtexter brukar bli. Det är meningen. Jag skriver som det låter i huvudet, och det blir ju det mest sanna,äkta...vad heter den andra ordet man kan använda? Genuina, kanske. Klockan är 22.22. Jag ska önska mig något. Inte för att jag vet om det slår in eller inte. Men det är en kul grej. Som det där med A-brunnar. Bortsett från det att A-brunnar inte alls är kul. Det är bara jobbigt, och man får tvångsbeteenden. Ett tag hoppade jag omedvetet över brunnarna. Fast jag har vant mig av vid det där nu. Löste det genom att bestämma att en V-brunn löste ut en A-brunn. Och sedan att en V-brunn blev värd mer och mer. Till slut var den värd 10 miljoner A-brunnar.
Jag kanske borde gå och lägga mig. Jag är inte det minsta trött, men jag ska gå upp klockan 05.20 imorgon och jag kunde gott få lite normal sömn i mig. Somnade någon gång vid 02 igår. Blev väckt kl 10.30 av underbara syster som satte sig på sängkanten och spelade gitarr.
Musik är det bästa man kan vakna till på morgonen. Helst ska det vara akustisk live-musik. Fast kanske det inte är det bästa sättet. Jag kan faktiskt komma på några andra alternativ som också är väldigt härliga. Jag får väl säga ETT av de bästa sätten istället. För på något sätt mjukas öronen upp av de osynliga, jämna ljudvågorna. Och vågorna tränger in till hjärnan, lindar sig runtom som en varm filt och hjärnan puttar försiktigt upp ögonlocken, som inte alls är lika tunga längre. Ögonen myser, och säger till munnen att le. Och vips har morgonen blivit underbar.
Vi övade yoga idag, jag och Johanna. Hon har det som lektion en gång i veckan nu i skolan. Det är något projekt dom har, tror jag. Det var Solens hälsning hit och Hunden dit och
här kommer en övning för de inre magmusklerna.
Känner du hur det börjar rycka i musklerna?
Nej, jag kände ingenting, för jag skrattade och visste att det bara var mina skrattmusklerna som skakade.
Men vi kör en annan då. Den här heter Fisken. Det är bara huvudet som ska vara i golvet. Och skulderbladen.
Och det här är en balansövning. Benen ska vara rakt upp såhär, och så balanserar du på skuldrorna.
Aaaaj! Gapskratt.
Du härmar mitt skratt, och jag skrattar ännu mer.
Men försök igen då! Du ska ha skulderbladen i!
Men AAAJ! Min nackkota skaver ju mot golvet hela tiden. Det gör svinont!
Men åååh då gör du ju fel. Jag håller dig i benen en gång då. Försök nu.
AAJ! Gapskratt.
Du ger upp, jag ger upp, och yogan tar slut.
Du spelar alla nya låtar som du lärt dig på gitarr. Jag sitter och bläddrar i en tidning. Du är duktig på gitarr. Du har tillochmed tappat ner plektrumet i gitarren. Flera gånger. Det har inte jag. Jag borde alltså spela mer gitarr.
Det gör mig lite irriterad när mina vänner skriver sånt, när jag vet (eller tror i varje fall) att de inte är speciellt fotbollsintresserade. Fast hjälp vad dömande jag är, laget tog ju guld for fuck sake (säkert felstavat). Victor hade köpt biljetter till matchen. Kul för honom. Jag bryr mig egentligen inte, men nånting var vi ju tvungna att prata om under tiden det tog för bussen att sega sig fram till Kapellplatsen. Jag gillar inte sådana möten. Rättelse, jag gillar inte att chockträffa personer man inte känner/gillar så mycket.
Jag vet inte varför jag skrev detta.
Danmark imorgon. Klockan 06.00 tror jag vi åker hemifrån. Väskan är packad med den ouppätna Ahlgrens-påsen och en påse med Cashewnötter. För om vi har tråkigt på hotellrummet måste vi ha lite tidsfördriv. I form av onyttigheter. Jag som tidigare deklarerat (kan man ens översätta det engelsa "declare" till deklarera?) att jag hatar tidsfördrivsätande. Nåväl, vi får väl spela kort samtidigt, så att det inte räknas som ett tidsfördriv.
Har ingen aning om vad vi ska göra där, förresten. Men Johanna säger att det finns massa alternativa i Danmark, så jag har packat ner alternativa kläder i väskan också. Jag skulle verkligen vilja sätta citattecken runt alternativa, men jag låter det stå som det gör nu.
Hela den här dagen har varit en undantagsdag. Dels har jag varit bara onyttig, förutom till frukosten. Gud, jag ska sluta tjata om att vara nyttig/onyttig. Dels har jag inte gjort något värt heller. Eller, vi var på lunch hos farmor och farfar. Efter det åkte vi och tankade, tvättade bilen och handlade på Willys. Jeay. Undantagsdag alltså.
Jag har övat på gitarrklang idag. Inte för att jag hör om det låter fint eller fult, men jag har övat iallafall. Satt och gjorde tirandon, fingerövningar och spelade Sommarvind nästan fem gånger. Medan jag försökte få allt att låta fint och innerligt. Som sagt, vet inte om jag lyckades. Jag övade på pianolåten också. Nu kan jag nästan hela första sidan utantill. Andra huset (eller vad kallas det egentligen?) hoppar jag över. Det är för svårt. Min lärare sa visserligen att jag kunde ringa henne när det blev krångligt, så skulle vi kolla igenom det (tycker det var grymt snällt sagt), men jag kan inte riktigt med att göra det. Så att spela åttondelar med vänster och trioler med höger skjuter jag upp till nästa lektion. Visserligen har vi suttit och klappat precis det mönstret med Sniffy, men självklart kommer jag inte ihåg hur det lät. Ja, jag erkänner. Jag kan inte klappa trioler och åttondelar samtidigt. Jag härmade bara hur det lät. Jag funderade på att börja ägna en timma varje dag åt instrumenten. Fast ganska snart kom jag på att det inte kommer funka.
En kompis skrev på bilddagboken att hon gillar mina bildtexter. För att de är så flummiga. Det gjorde mig glad. För det är ju faktiskt så mina bildtexter brukar bli. Det är meningen. Jag skriver som det låter i huvudet, och det blir ju det mest sanna,äkta...vad heter den andra ordet man kan använda? Genuina, kanske. Klockan är 22.22. Jag ska önska mig något. Inte för att jag vet om det slår in eller inte. Men det är en kul grej. Som det där med A-brunnar. Bortsett från det att A-brunnar inte alls är kul. Det är bara jobbigt, och man får tvångsbeteenden. Ett tag hoppade jag omedvetet över brunnarna. Fast jag har vant mig av vid det där nu. Löste det genom att bestämma att en V-brunn löste ut en A-brunn. Och sedan att en V-brunn blev värd mer och mer. Till slut var den värd 10 miljoner A-brunnar.
Jag kanske borde gå och lägga mig. Jag är inte det minsta trött, men jag ska gå upp klockan 05.20 imorgon och jag kunde gott få lite normal sömn i mig. Somnade någon gång vid 02 igår. Blev väckt kl 10.30 av underbara syster som satte sig på sängkanten och spelade gitarr.
Musik är det bästa man kan vakna till på morgonen. Helst ska det vara akustisk live-musik. Fast kanske det inte är det bästa sättet. Jag kan faktiskt komma på några andra alternativ som också är väldigt härliga. Jag får väl säga ETT av de bästa sätten istället. För på något sätt mjukas öronen upp av de osynliga, jämna ljudvågorna. Och vågorna tränger in till hjärnan, lindar sig runtom som en varm filt och hjärnan puttar försiktigt upp ögonlocken, som inte alls är lika tunga längre. Ögonen myser, och säger till munnen att le. Och vips har morgonen blivit underbar.
Vi övade yoga idag, jag och Johanna. Hon har det som lektion en gång i veckan nu i skolan. Det är något projekt dom har, tror jag. Det var Solens hälsning hit och Hunden dit och
här kommer en övning för de inre magmusklerna.
Känner du hur det börjar rycka i musklerna?
Nej, jag kände ingenting, för jag skrattade och visste att det bara var mina skrattmusklerna som skakade.
Men vi kör en annan då. Den här heter Fisken. Det är bara huvudet som ska vara i golvet. Och skulderbladen.
Och det här är en balansövning. Benen ska vara rakt upp såhär, och så balanserar du på skuldrorna.
Aaaaj! Gapskratt.
Du härmar mitt skratt, och jag skrattar ännu mer.
Men försök igen då! Du ska ha skulderbladen i!
Men AAAJ! Min nackkota skaver ju mot golvet hela tiden. Det gör svinont!
Men åååh då gör du ju fel. Jag håller dig i benen en gång då. Försök nu.
AAJ! Gapskratt.
Du ger upp, jag ger upp, och yogan tar slut.
Du spelar alla nya låtar som du lärt dig på gitarr. Jag sitter och bläddrar i en tidning. Du är duktig på gitarr. Du har tillochmed tappat ner plektrumet i gitarren. Flera gånger. Det har inte jag. Jag borde alltså spela mer gitarr.
Borttappad, bortglömd, sur.
Allt, bara.
För att hon är så söt och social och alla älskar henne, och för att jag är ful och sur och bajs på mig.
Jag vill bli omtyckt. Jag vill känna mig uppskattad någon gång ibland. Känna mig speciell. Men det blir ju aldrig av. Jag är för feg, för blyg.
Jag kan inte tro på vad folk säger. Helt enkelt för att det inte stämmer. Och då blir det bara fel. Jag kan inte tro på att någon i hennes klass sagt att jag är [blankt]. Det finns inte. Och hjälp, tänk vad alla måste tycka om mig... Ångest. Fy. Fy. Fy. Jag ser ju det i deras ögon varje gång, att de tänker på vad jag gjorde. Det är nästan så att de skulle vända sig om och skratta efter mig. "Kolla på henne, den lilla pluttettan!" skulle de säga. Viska. Eller väsa. Så att jag precis skulle höra det.
Jag hatar när hon klagar. På det som hon borde vara glad över. Jag blir svart och sur inuti, men jag säger inget. Nej, det får man ju inte göra. Hysch hysch. Hon är ju omtyckt för helvete.
Blächk. Och inte kan jag skriva heller.
Ska det vara så svårt? Ska det bara vara motgångar? Bara vara olycklig kärlek, livet ut?
Fast vad bryr jag mig om det. Jag borde ju bli van vid olycklig kärlek. Till slut är jag nog resistent mot kärlek överhuvudtaget. Jippie. Då slipper man få hjärtat mosat, krossat, söndersmulat varje gång. Jag kan göra en dokumentär om mig själv och sälja den till Kanal 5. " The 45-year old who has never experienced happy love." Den skulle nog bli en riktig rackabajsare. Jag tjänar storkovan på att filma mig själv och mitt ensamma liv under några månader. Sen klipper jag till det, såklart. Till ett program på 47 minuter. 13 minuter går ju åt till reklam.
Och varför ens bry sig om att säga något alls? Bättre att inte höra nånting än att höra saker som ändå bara är falskt. I hopp om att ingjuta lite självförtroende i den stackars flickan. Well, good luck with that. Motherfuckers.
Eller så spelar jag in en Die Hard-typ-film. Då får jag låtsasskjuta folk och ha roliga fejkblodpåsar under det smutsiga, halvt trasiga, vita linnet. Herregud ja. Vilken kärriär. Vilket liv.
Jag är patetisk. Fuck.
För att hon är så söt och social och alla älskar henne, och för att jag är ful och sur och bajs på mig.
Jag vill bli omtyckt. Jag vill känna mig uppskattad någon gång ibland. Känna mig speciell. Men det blir ju aldrig av. Jag är för feg, för blyg.
Jag kan inte tro på vad folk säger. Helt enkelt för att det inte stämmer. Och då blir det bara fel. Jag kan inte tro på att någon i hennes klass sagt att jag är [blankt]. Det finns inte. Och hjälp, tänk vad alla måste tycka om mig... Ångest. Fy. Fy. Fy. Jag ser ju det i deras ögon varje gång, att de tänker på vad jag gjorde. Det är nästan så att de skulle vända sig om och skratta efter mig. "Kolla på henne, den lilla pluttettan!" skulle de säga. Viska. Eller väsa. Så att jag precis skulle höra det.
Jag hatar när hon klagar. På det som hon borde vara glad över. Jag blir svart och sur inuti, men jag säger inget. Nej, det får man ju inte göra. Hysch hysch. Hon är ju omtyckt för helvete.
Blächk. Och inte kan jag skriva heller.
Ska det vara så svårt? Ska det bara vara motgångar? Bara vara olycklig kärlek, livet ut?
Fast vad bryr jag mig om det. Jag borde ju bli van vid olycklig kärlek. Till slut är jag nog resistent mot kärlek överhuvudtaget. Jippie. Då slipper man få hjärtat mosat, krossat, söndersmulat varje gång. Jag kan göra en dokumentär om mig själv och sälja den till Kanal 5. " The 45-year old who has never experienced happy love." Den skulle nog bli en riktig rackabajsare. Jag tjänar storkovan på att filma mig själv och mitt ensamma liv under några månader. Sen klipper jag till det, såklart. Till ett program på 47 minuter. 13 minuter går ju åt till reklam.
Och varför ens bry sig om att säga något alls? Bättre att inte höra nånting än att höra saker som ändå bara är falskt. I hopp om att ingjuta lite självförtroende i den stackars flickan. Well, good luck with that. Motherfuckers.
Eller så spelar jag in en Die Hard-typ-film. Då får jag låtsasskjuta folk och ha roliga fejkblodpåsar under det smutsiga, halvt trasiga, vita linnet. Herregud ja. Vilken kärriär. Vilket liv.
Jag är patetisk. Fuck.
Städning, 15 000 sms och nyttighetsdag - med endast ett undantag
Jag och Lollo åkte till Jonte för att laga mat och titta på Heroes-avsnitt. Det skulle serveras skafferimat, vilket den här gången resulterade i fullkornsmakaroner, falukorv och wokgrönsaker blandat med paprika-chili-creme fraiche. Supergott! Så gott att det fick mig att undra varför jag inte lagar mat oftare. De ville ha marängswisch, så jag följde med dem till Hemköp för att handla ingredienser. Jag handlade frukt till fruktsalladen jag skulle göra. För som jag lovade igår har jag varit nyttig idag. Undantaget var Vaniljvispen jag blandade fruktsalladen med. Men det kan väl ändå räknas som acceptabelt?
Och det var väl mysigt att se på Heroes. Bara det att Jonte och Lollo hade det mycket mysigare än vad jag hade. Eller, de var väldigt "fnittriga" och jag var surmulen. Och så frågan "Varför är du så tyst?" som jag fullkomligen hatar.
Pappa hämtade mig. Snällt och vänligt av honom.
Och så vill han prata. Och när jag ska svara blir orden sådär enorma och fyller ut hela munnen, så att jag nästan sluddrar. Trots att det bara är som mest treordiga meningar jag släpper ut. Jag får nästan panik och vill bara därifrån. Det är som att prata med en expanderande vante i munnen. Och så kommer en till fråga, och jag biter av mitt i när jag svarar med samma enorma, svarta, expanderande Ord. Mitt i all nästanpanik kommer ångest och dåligt samvete. Jag har ingen anledning att vara så elak. Han har inte gjort något fel. Och ändå kan jag inte hindra mig själv från att bli likadan, gång på gång. Och så hör han inte vad jag säger för det är bara tjockt mummel som låter. Jag vet det. Radion är på vilket gör det ännu svårare att höra. Jag vet. Ändå blir jag irriterad, arg, mörk när jag måste säga det en gång till.
Vi ska kanske flytta till Munkebäck. En fyra på fjärde våningen, med utsikt. Fin utsikt. Jag vill flytta. Dit. Fast det är inte säkert. Vi ska på husesyn på sönd - imorgon. Sen beror det på hur mycket det kostar. Men jag vill flytta dit ändå, även om inget är säkert. Det är fem minuters stegväg till tre olika hållplatser. Jag kan cykla till skolan därifrån. Det är närmare stan. Ja, jag vill flytta. Jag vill ändra om i mitt rum. Måla hyllplanen svarta i min vita bokhylla. Sälja min dumma, hatade bäddsoffa och få en riktig säng istället. Ändra tapeter. Göra om. Göra fint.
Jag skrev min första mobildikt idag. Den ligger på bilddagboken.
Klockan är 00.00 nu. Jag är inte trött. Tror jag. Jag vet inte. Imorgon ska vi äta luch hos farmor. Jag vill inte. Det är äckligt. Jag ska vara nyttig. Fuck. Det här blir bara skit.
00.03
Det är mitt eget fel, vad som än hände med mitt hjärta
För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna
Stanna!
/ Brännö Serenad, Ett Kolikbarns Bekännelser, Håkan Hellström
Och det var väl mysigt att se på Heroes. Bara det att Jonte och Lollo hade det mycket mysigare än vad jag hade. Eller, de var väldigt "fnittriga" och jag var surmulen. Och så frågan "Varför är du så tyst?" som jag fullkomligen hatar.
Pappa hämtade mig. Snällt och vänligt av honom.
Och så vill han prata. Och när jag ska svara blir orden sådär enorma och fyller ut hela munnen, så att jag nästan sluddrar. Trots att det bara är som mest treordiga meningar jag släpper ut. Jag får nästan panik och vill bara därifrån. Det är som att prata med en expanderande vante i munnen. Och så kommer en till fråga, och jag biter av mitt i när jag svarar med samma enorma, svarta, expanderande Ord. Mitt i all nästanpanik kommer ångest och dåligt samvete. Jag har ingen anledning att vara så elak. Han har inte gjort något fel. Och ändå kan jag inte hindra mig själv från att bli likadan, gång på gång. Och så hör han inte vad jag säger för det är bara tjockt mummel som låter. Jag vet det. Radion är på vilket gör det ännu svårare att höra. Jag vet. Ändå blir jag irriterad, arg, mörk när jag måste säga det en gång till.
Vi ska kanske flytta till Munkebäck. En fyra på fjärde våningen, med utsikt. Fin utsikt. Jag vill flytta. Dit. Fast det är inte säkert. Vi ska på husesyn på sönd - imorgon. Sen beror det på hur mycket det kostar. Men jag vill flytta dit ändå, även om inget är säkert. Det är fem minuters stegväg till tre olika hållplatser. Jag kan cykla till skolan därifrån. Det är närmare stan. Ja, jag vill flytta. Jag vill ändra om i mitt rum. Måla hyllplanen svarta i min vita bokhylla. Sälja min dumma, hatade bäddsoffa och få en riktig säng istället. Ändra tapeter. Göra om. Göra fint.
Jag skrev min första mobildikt idag. Den ligger på bilddagboken.
Klockan är 00.00 nu. Jag är inte trött. Tror jag. Jag vet inte. Imorgon ska vi äta luch hos farmor. Jag vill inte. Det är äckligt. Jag ska vara nyttig. Fuck. Det här blir bara skit.
00.03
Det är mitt eget fel, vad som än hände med mitt hjärta
För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna
Stanna!
/ Brännö Serenad, Ett Kolikbarns Bekännelser, Håkan Hellström
- Jag skulle kunna vara din far.- Jag tycker bättre om 'farbror'.
Se inte Höst i New York med Richard Gere och Winona Ryder. Helt enkelt för att den är så äckligt amerikansk romantisk film som det går att se på.
Imorgon. Imorgon ska jag vara nyttig. Jag avger ett löfte här och nu. Och det här är ju nästan officiellt, vilket gör det ännu viktigare att hålla.
Jag fick lite panik över att jag inte svarade på smset direkt. Eller, jag svarade två timmar senare. Och sen fick jag inget svar. Sitter fortfarande och väntar på svar... Men hur troligt är det att man skickar sms kl 23 på en fredagkväll liksom?
Jag tror jag ska försöka hålla mig hemifrån. Det blir kanske inte så svårt egentligen med tanke på vad jag planerat i veckan. Inte så att jag ska rymma, nejnej. Men "råka" planera upp veckokvällarna så att jag kommer hem såpass sent att jag bara kan smita upp på rummet. Fast som sagt, det är redan taken care of inför nästa vecka. Men jag tänkte också på nästnästa vecka.
Men visst måste man väl som förälder komma ihåg hur det var när man själv var i tonåren? Gör man inte det? Om jag ser småbarnsföräldrar på stan med sina små kan jag ofta tänka att "Det där ska jag aldrig göra mot mina barn" eller "Det där var bra gjort av mamman, att säga ifrån sådär på skarpen". Borde man inte försöka göra sina barns uppväxt och tonårstid så som man själv önskade när man var i den åldern? Självklart ska man sätta gränser, det är inte det jag menar. Jag skulle inte låta mina barn ränna omkring på stan mitt i natten, men det vill jag inte att mamma tillåter mig att göra heller. Men man måste ju ändå få ta lite ansvar, att få visa att man faktiskt kan ta hand om sig själv ibland.
Jag vill inte bli tjatad på. Fast det var precis det jag sa. Jag hatar när dom tjatar på mig.
Då vill jag bara åka härifrån.
Imorgon. Imorgon ska jag vara nyttig. Jag avger ett löfte här och nu. Och det här är ju nästan officiellt, vilket gör det ännu viktigare att hålla.
Jag fick lite panik över att jag inte svarade på smset direkt. Eller, jag svarade två timmar senare. Och sen fick jag inget svar. Sitter fortfarande och väntar på svar... Men hur troligt är det att man skickar sms kl 23 på en fredagkväll liksom?
Jag tror jag ska försöka hålla mig hemifrån. Det blir kanske inte så svårt egentligen med tanke på vad jag planerat i veckan. Inte så att jag ska rymma, nejnej. Men "råka" planera upp veckokvällarna så att jag kommer hem såpass sent att jag bara kan smita upp på rummet. Fast som sagt, det är redan taken care of inför nästa vecka. Men jag tänkte också på nästnästa vecka.
Men visst måste man väl som förälder komma ihåg hur det var när man själv var i tonåren? Gör man inte det? Om jag ser småbarnsföräldrar på stan med sina små kan jag ofta tänka att "Det där ska jag aldrig göra mot mina barn" eller "Det där var bra gjort av mamman, att säga ifrån sådär på skarpen". Borde man inte försöka göra sina barns uppväxt och tonårstid så som man själv önskade när man var i den åldern? Självklart ska man sätta gränser, det är inte det jag menar. Jag skulle inte låta mina barn ränna omkring på stan mitt i natten, men det vill jag inte att mamma tillåter mig att göra heller. Men man måste ju ändå få ta lite ansvar, att få visa att man faktiskt kan ta hand om sig själv ibland.
Jag vill inte bli tjatad på. Fast det var precis det jag sa. Jag hatar när dom tjatar på mig.
Då vill jag bara åka härifrån.
So much trouble, why did I buy that euclid candy?
Jag borde övat lite mer på So much trouble. Men shit the same, det gick ju inte bättre för det. Gullbergs kaj paradis skulle bli så bra att spela upp. Jag kom på det när jag satt på 4an.
Jag borde kanske också knipit igen lite mer än vad jag gjorde idag. Det blev lite för mycket flummsaker sagda. Men ni är så mysiga att umgås med och ibland bubblar det liksom över och resulterar i detta babbel. Eller i underliga tyska fraser.
Imorgon börjar höstlovet. Jag ska umgås med pappa och Maria från idag tills onsdag, i princip. Jippie... Johanna är med iallafall, och det är tur. Hon ska få läsa uppsatsen jag skrev om henne. Tar nog med mig lite skolarbete till Danmark. Eller, rättare sagt, Mozartnoterna och engelskaboken. Fast med tanke på NO-provet måste jag nog ta med Naturboken också. Och i Danmark kommer det säkert bli typ frukost, lunch, fika, middag, kvällsfika... Jag tror jag spyr. Fy för all äcklig mat! Jag tycker inte om när man fördriver tiden genom att äta. Och det är så det kommer bli, känns det som.
På torsdag ska jag förhoppningsvis ha mysdag med Lollo, Hanna och Ebba. Vi ska tända ljus, dricka varm choklad och se på film.
Och på fredag måste jag hitta på något. Något annat, alltså. För det blir inget filmmaraton. Det är hur tråkigt som helst. Men det kan ju inte du hjälpa, Linus. Så känn dig inte skyldig på något sätt.
"euclid" kan man ju undra över. Jag syftar inte på den grekiska matematikern. Det var mer så att euclid nästan låter som äcklig (med lite fantasi), och det passade bra in i meningen. Jag har alltså inte köpt Euclid-godisar, utan äckligt godis. Jag vet, jag borde inte köpt alls egentligen. Förlåt Kajsa. Det var en sådan besvikelse. Det var lyxigt papper utanpå, så jag trodde att det skulle vara snudd på himmelska chokladbitar inuti. Men usch, vad ogott det var! Och ändå åt jag upp det. FY. Hamnade i paltkoma med stort P.
Paltkoma= en slags trött-och-slöhets-koma man hamnar i när man ätit sådär alldeles för mycket.
Jag kommer sakna massa folk under den kommande veckan. Jag kommer sakna Ghettot. Kommer sakna klassen litegrann också. Men mest kommer jag nog sakna Kajsa och Linus. Det kommer kännas väldigt konstigt att inte krama er varje dag.
Deranged, mysstunder och gitarrberöm.
Dagen började med engelskaprovet... - NEJ! Den började med MIDI, som var jättejättekul idag, för jag kom på värsta fina pianogrejen! Det låter sådär lite klassiskt. Och så ska det låta lite vemodigt. Men det fixar jag till nästa gång. Och pianot ska spela i en Great Hall. Vet inte om den effekten finns, men jag ska ta det närmsta som jag hittar. Kontentan av det hela är iallafall att det kommer bli hur bra som helst, sett från mina pianoskills.
SEN kom engelskaprovet. Och det gick bra, även om jag nästan inte pluggat alls. Det var bara "deranged" som jag inte visste. Jag chansade på att det betydde typ "worried", men sedan fick jag veta av Kajsa att det betydde...galen. (?)
Idag var jag med på hela två mysstunder! Eller, egentligen var det inte riktigt riktiga mysstunder, men nära på. Mysigt var det iallafall. Linus gosade mig i håret idag också. Det var UNDERBART!
Allt detta kommer ganska mycket i oordning. Fast å andra sidan gör det inte något. Jag tror att jag börjar bli kompis med Arvid. Eller, det har liksom gått från det där att heja med en nick på huvudet till att han kommer fram och pratar. Tex i bamba idag. Fast han lekte mest med potatismoset på min tallrik. Han snodde min näsa också, den slyngeln! Jag fick låna Kajsas, som tur var. Btw, du får tillbaka den imorgon. Jag kom på att jag fortfarande har den på mig.
MuKon bestod mest av "Mmmm!" och "Brööl!" från Hampus sida. Eller, inte "bröl!" utan kanske mer "frust!". Kul som attans var det iallafall.
Jag var lite orolig inför gitarrlektionen idag eftersom jag bara övat kvällen innan. Men det gick rätt okej. Georg gav mig faktiskt beröm. Blev helt paff. Han tyckte att jag var väldigt duktig rent tekniskt, musikalisk... Och lite till, som kommer låta väldigt malligt om jag skriver det. Och han tyckte att det var synd att jag bara hade 20 minuters lektion, för han ville att vi skulle börja jobba mer med klangen! Han tycker att jag är DUKTIG! Eller, han tycker att det låter mycket sämre än vad det är. Men att det beror på klangen. Om jag får till lite bra klang när jag spelar skulle min fanclub öka avsevärt, tydligen. Nåja, nog med att vältra mig i beröm.
Jag får sova över vecka 44!! Big news! Fast ni får inte gosa mig i håret. Iallafall inte för mycket. Då kommer jag bara somna, och det är trist. Om det inte är så att ni VILL att jag ska somna för att ni ska ha kinky sex, förstås. Då är det bara att söva ner mig.
Bambatanten var snäll idag, förresten! En av dem. Det var sojabiffar idag. De såg INTE aptitliga ut. Jag rynkade kanske lite på näsan åt dem. Och då frågade hon om jag ville ha grönsaksbiff istället! Det ville jag. Så hon plockade fram en plåt ur ett sånt där värmeskåp som jag fick ta av. Snällt!
Grå-Jackan heter Mattias och Fall Out Boy heter Markus. Fast det blir alldeles för personligt att kalla dem vid namn. Men nu vet vi iallafall. Och vi stalkade inte alls upp dem i skolkatalogen. Nejdå.
Imorgon är det 5 Dumle... Mums.
SEN kom engelskaprovet. Och det gick bra, även om jag nästan inte pluggat alls. Det var bara "deranged" som jag inte visste. Jag chansade på att det betydde typ "worried", men sedan fick jag veta av Kajsa att det betydde...galen. (?)
Idag var jag med på hela två mysstunder! Eller, egentligen var det inte riktigt riktiga mysstunder, men nära på. Mysigt var det iallafall. Linus gosade mig i håret idag också. Det var UNDERBART!
Allt detta kommer ganska mycket i oordning. Fast å andra sidan gör det inte något. Jag tror att jag börjar bli kompis med Arvid. Eller, det har liksom gått från det där att heja med en nick på huvudet till att han kommer fram och pratar. Tex i bamba idag. Fast han lekte mest med potatismoset på min tallrik. Han snodde min näsa också, den slyngeln! Jag fick låna Kajsas, som tur var. Btw, du får tillbaka den imorgon. Jag kom på att jag fortfarande har den på mig.
MuKon bestod mest av "Mmmm!" och "Brööl!" från Hampus sida. Eller, inte "bröl!" utan kanske mer "frust!". Kul som attans var det iallafall.
Jag var lite orolig inför gitarrlektionen idag eftersom jag bara övat kvällen innan. Men det gick rätt okej. Georg gav mig faktiskt beröm. Blev helt paff. Han tyckte att jag var väldigt duktig rent tekniskt, musikalisk... Och lite till, som kommer låta väldigt malligt om jag skriver det. Och han tyckte att det var synd att jag bara hade 20 minuters lektion, för han ville att vi skulle börja jobba mer med klangen! Han tycker att jag är DUKTIG! Eller, han tycker att det låter mycket sämre än vad det är. Men att det beror på klangen. Om jag får till lite bra klang när jag spelar skulle min fanclub öka avsevärt, tydligen. Nåja, nog med att vältra mig i beröm.
Jag får sova över vecka 44!! Big news! Fast ni får inte gosa mig i håret. Iallafall inte för mycket. Då kommer jag bara somna, och det är trist. Om det inte är så att ni VILL att jag ska somna för att ni ska ha kinky sex, förstås. Då är det bara att söva ner mig.
Bambatanten var snäll idag, förresten! En av dem. Det var sojabiffar idag. De såg INTE aptitliga ut. Jag rynkade kanske lite på näsan åt dem. Och då frågade hon om jag ville ha grönsaksbiff istället! Det ville jag. Så hon plockade fram en plåt ur ett sånt där värmeskåp som jag fick ta av. Snällt!
Grå-Jackan heter Mattias och Fall Out Boy heter Markus. Fast det blir alldeles för personligt att kalla dem vid namn. Men nu vet vi iallafall. Och vi stalkade inte alls upp dem i skolkatalogen. Nejdå.
Imorgon är det 5 Dumle... Mums.
Du får börja prioritera andra saker än skolan.
Mamma sa faktiskt så idag. Kanske inte precis exakt de orden, men med samma innebörd. Det trodde jag aldrig att hon skulle säga. Till MIG liksom. Å andra sidan tycker jag att det är väldigt roligt att prioritera skolan, Hvitfeldtska, folk på Hvitfeldtska, konserter på Hvitfeldtska, så helt fel ute är hon väl inte.
Jag skulle verkligen vilja gå på konserten ikväll. Kl 19. Jag skulle kunna hinna, EGENTLIGEN. Men mamma tycker att jag måste ta vara på träningen. "Det är ju bara en gång i veckan". På ett sätt behöver jag verkligen få tränat. Men konserten kommer ju vara så bra....
Och det känns inte lockande alls att åka in till klubben och träna små barn, för att sedan träna själv (när det inte är säkert att träningen blir lyckad), för att sedan åka hem och behöva göra svenska. Jippie. Och sen ska jag helst orka läsa böcker också. Like that's gonna happen.
Nu ska jag ta bussen. Inlägget är skrivet på fem minuter. Hrm... Är inte klar egentligen. Tror jag iallafall. Men.
Jag skulle verkligen vilja gå på konserten ikväll. Kl 19. Jag skulle kunna hinna, EGENTLIGEN. Men mamma tycker att jag måste ta vara på träningen. "Det är ju bara en gång i veckan". På ett sätt behöver jag verkligen få tränat. Men konserten kommer ju vara så bra....
Och det känns inte lockande alls att åka in till klubben och träna små barn, för att sedan träna själv (när det inte är säkert att träningen blir lyckad), för att sedan åka hem och behöva göra svenska. Jippie. Och sen ska jag helst orka läsa böcker också. Like that's gonna happen.
Nu ska jag ta bussen. Inlägget är skrivet på fem minuter. Hrm... Är inte klar egentligen. Tror jag iallafall. Men.
Blåbärsbulle och blixt i magen och akvarell.
Någon sa ditt namn idag på morgonen. Och precis när någon sa ditt namn sköt en blixt igenom min mage. Inte ett sådant där litet fjärilspirr, utan mer som gå emot en bordskantstöt. Och jag insåg att det hade ju inte alls blivit bättre under helgen.
Vi målade skor idag. Och med akvarell. Jag gjorde tre stycken, alla abstrakta. Helt plötsligt var jag på väg att skriva ditt namn och blev tvungen att maskera det med lite mer färg.
Kajsas hårfärg var så fin. Så blodig och poetisk och vacker och hjälp vad jag tycker om Kajsa. Det var hennes dag idag. Min dag var i fredags. Det som gör mig lite försviken (förvirrad mixat med besviken) är att jag inte vet precis vad som är rätt att säga. Om det hjälper, det jag säger. Jag försöker och vill verkligen att orden ska bli rätt. När jag inte hittar ord håller jag om dig, och hoppas att det hjälper istället.
Du hjälper en massa. Det har jag väl redan sagt, men det kan gott sägas fler gånger. Och du förstår, och står ut med mig.
Jag träffade Linus i trappan på väg till/från Ghettot. Vi blockerade trappan där vi stod och kramades, men det gjorde inte så mycket tycker jag. Folk kan gott ta sig förbi ändå.
Det var en undantagsdag idag. Och vi gick till Uhlmans och köpte bullar. 3 st för 10 kronor.
Jag var orolig inuti, i magen eller lite överallt kanske. Och sedan blev jag så glad, så glad, så glad. Du hade visserligen lovat, men jag trodde inte du skulle göra det ändå. Jag vet att det inte betyder något. Det är inte för att det är jag. Men för mig betyder det mycket. Jag antar att jag sken upp på nån halv sekund. Jag blev hög på ett lyckorus som fyllde upp hela mig. Så mycket att jag säkert inte sa nånting vettigt. Det lät inte vettigt i mina öron iallafall.
Och nu kommer jag vara likadan igen. Men nej.
Och jag måste bara säga förlåt. Förlåt förlåt förlåt. Jag vill inte bli sån egentligen. Jag är bara jobbig då. Men jag kan inte låta bli.
Vi målade skor idag. Och med akvarell. Jag gjorde tre stycken, alla abstrakta. Helt plötsligt var jag på väg att skriva ditt namn och blev tvungen att maskera det med lite mer färg.
Kajsas hårfärg var så fin. Så blodig och poetisk och vacker och hjälp vad jag tycker om Kajsa. Det var hennes dag idag. Min dag var i fredags. Det som gör mig lite försviken (förvirrad mixat med besviken) är att jag inte vet precis vad som är rätt att säga. Om det hjälper, det jag säger. Jag försöker och vill verkligen att orden ska bli rätt. När jag inte hittar ord håller jag om dig, och hoppas att det hjälper istället.
Du hjälper en massa. Det har jag väl redan sagt, men det kan gott sägas fler gånger. Och du förstår, och står ut med mig.
Jag träffade Linus i trappan på väg till/från Ghettot. Vi blockerade trappan där vi stod och kramades, men det gjorde inte så mycket tycker jag. Folk kan gott ta sig förbi ändå.
Det var en undantagsdag idag. Och vi gick till Uhlmans och köpte bullar. 3 st för 10 kronor.
Jag var orolig inuti, i magen eller lite överallt kanske. Och sedan blev jag så glad, så glad, så glad. Du hade visserligen lovat, men jag trodde inte du skulle göra det ändå. Jag vet att det inte betyder något. Det är inte för att det är jag. Men för mig betyder det mycket. Jag antar att jag sken upp på nån halv sekund. Jag blev hög på ett lyckorus som fyllde upp hela mig. Så mycket att jag säkert inte sa nånting vettigt. Det lät inte vettigt i mina öron iallafall.
Och nu kommer jag vara likadan igen. Men nej.
Och jag måste bara säga förlåt. Förlåt förlåt förlåt. Jag vill inte bli sån egentligen. Jag är bara jobbig då. Men jag kan inte låta bli.
The bottom of the sea.
I have fallen too deep
and yet, I would gladly fall even deeper
if I could steel another minute
another minute here.
I would gladly go deeper,
deeper down.
But wait, I'm falling deeper right now
but, I'm not with you.
That's not what I wanted!
You will soon be miles away
far, far away.
I'll be sinking, falling, swirling
down, down, down
You don't know, and I won't let you know either,
that you make me fly way above the clouds.
But everytime you leave,
my wings disappear
and I'm falling again.
and yet, I would gladly fall even deeper
if I could steel another minute
another minute here.
I would gladly go deeper,
deeper down.
But wait, I'm falling deeper right now
but, I'm not with you.
That's not what I wanted!
You will soon be miles away
far, far away.
I'll be sinking, falling, swirling
down, down, down
You don't know, and I won't let you know either,
that you make me fly way above the clouds.
But everytime you leave,
my wings disappear
and I'm falling again.
Say that you'll stay a little, don't say "bye bye" tonight.
Jag har just gått och stängt dörren till rummet för andra gången. Johanna brötade in och skulle ha tag på ett resårband att sätta i ett par mjukisbyxor jag fått av Erik. Helt onödig information 1...
Vi sov hos Lovisa idag. Eller, från igår till idag. Hon fyller år idag förstår ni. Och vi skulle ha det mys tillsammans. Jag hade köpt tröja och textiltuschpennor som vi målade på tröjan med. Den blev riktigt fin. Jag tror Lovisa tyckte om den faktiskt.
Vi såg på Djävulen bär Prada, Ensam Hemma 2, American Pie och Eva&Adam (serien som gick när man var liten, ni vet). Och jag lyckades nästan med att inte tänka på dig. Nästan. Klockan fyra loggade vi in på msn, för att vakna till lite. Vi var väldigt flummiga. Det var tre snuskkillar som chattade med oss. Eller, en var 16 år och verkade ha rätt kasst självförtroende.... Onödig information 2. Vi dansade dansmatta också. Och poppade popcorn klockan två på morgonen. Mumma.
Somnade någon gång vid 8 på morgonen. Och blev väckt vid 12, när Lovisas familj sjöng för henne. Vi fick varsin sån där "kokosboll" från Delicato. Lovisas hade ett litet ljus i sig. Gulligt. De var väldigt goda, och super att starta dagen med. För jag hade ju inte alls ätit typ 2 kg godis och popcorn under natten. Nejdå. Men en sockeråterställare sitter aldrig fel.
Jag har tänkt lite på det, hur länge det dröjer innan man liksom "går vidare". När jag inte längre ägnar halva min vakna tid åt att tänka på dig. Jag tror jag behöver glömma. Bort, bort, bort.
Och hur patetiskt är inte det?! För det är ju inte som att jag haft värsta förhållandet som varat i tre underbara år. Inte någonstans. Så då borde det ju inte bli någon match? Det är väl kanske som man hört om att sluta röka; efter de tre-fyra första dagarna börjar beroendet försvinna lite. Och sedan går det bara lättare och lättare.
Borde nog testa det med godis också. Å andra sidan är min och Kajsas plan så gott som vattentät. Och 15 kr på godis i veckan är inte mycket. Det är egentligen väldigt lite.
Nu ska jag äta middag. Och imorgon ska jag gå till skolan och kramas med Linus och Kajsa. Jag längtar.
Vi sov hos Lovisa idag. Eller, från igår till idag. Hon fyller år idag förstår ni. Och vi skulle ha det mys tillsammans. Jag hade köpt tröja och textiltuschpennor som vi målade på tröjan med. Den blev riktigt fin. Jag tror Lovisa tyckte om den faktiskt.
Vi såg på Djävulen bär Prada, Ensam Hemma 2, American Pie och Eva&Adam (serien som gick när man var liten, ni vet). Och jag lyckades nästan med att inte tänka på dig. Nästan. Klockan fyra loggade vi in på msn, för att vakna till lite. Vi var väldigt flummiga. Det var tre snuskkillar som chattade med oss. Eller, en var 16 år och verkade ha rätt kasst självförtroende.... Onödig information 2. Vi dansade dansmatta också. Och poppade popcorn klockan två på morgonen. Mumma.
Somnade någon gång vid 8 på morgonen. Och blev väckt vid 12, när Lovisas familj sjöng för henne. Vi fick varsin sån där "kokosboll" från Delicato. Lovisas hade ett litet ljus i sig. Gulligt. De var väldigt goda, och super att starta dagen med. För jag hade ju inte alls ätit typ 2 kg godis och popcorn under natten. Nejdå. Men en sockeråterställare sitter aldrig fel.
Jag har tänkt lite på det, hur länge det dröjer innan man liksom "går vidare". När jag inte längre ägnar halva min vakna tid åt att tänka på dig. Jag tror jag behöver glömma. Bort, bort, bort.
Och hur patetiskt är inte det?! För det är ju inte som att jag haft värsta förhållandet som varat i tre underbara år. Inte någonstans. Så då borde det ju inte bli någon match? Det är väl kanske som man hört om att sluta röka; efter de tre-fyra första dagarna börjar beroendet försvinna lite. Och sedan går det bara lättare och lättare.
Borde nog testa det med godis också. Å andra sidan är min och Kajsas plan så gott som vattentät. Och 15 kr på godis i veckan är inte mycket. Det är egentligen väldigt lite.
Nu ska jag äta middag. Och imorgon ska jag gå till skolan och kramas med Linus och Kajsa. Jag längtar.
I never dreamed that I'd need somebody like you...
Idag började dagen väldigt långt nere. Och det blev lite bättre, det blev det. Men jag skulle ju ta vara på den här dagen. Gjorde jag det? Kanske.
Du lade armen om mig. Förlåt för att jag blev som jag blev. Du hjälpte, mycket, bara så du vet.
Jag bakade inte chocolate surprise. En annan gång, jag lovar. Jag och Linus gjorde pannkakor. Eller, vi gjorde två pannkakor och resten blev någon slags sönderslizead gegga. Och så gjorde Linus proffsig hallonsås. Sedan gick vi upp på rummet och åt det med glass och mjölk. Det var jättegott! Vi såg på Attack of the Killer Tomatoes. Linus förklarade så bra det jag inte förstod. Den var kul! Sedan såg vi på Vampires... nånting-nånting. Jag somnade... Det var inte meningen. Förlåt för att jag var så tråkig. Det jag såg på filmen var iallafall också roligt. Jag hade det jättemysigt. Fast jag tror inte jag får sova över till vecka 44 ändå... Trist.
Du lade armen om mig. Förlåt för att jag blev som jag blev. Du hjälpte, mycket, bara så du vet.
Jag bakade inte chocolate surprise. En annan gång, jag lovar. Jag och Linus gjorde pannkakor. Eller, vi gjorde två pannkakor och resten blev någon slags sönderslizead gegga. Och så gjorde Linus proffsig hallonsås. Sedan gick vi upp på rummet och åt det med glass och mjölk. Det var jättegott! Vi såg på Attack of the Killer Tomatoes. Linus förklarade så bra det jag inte förstod. Den var kul! Sedan såg vi på Vampires... nånting-nånting. Jag somnade... Det var inte meningen. Förlåt för att jag var så tråkig. Det jag såg på filmen var iallafall också roligt. Jag hade det jättemysigt. Fast jag tror inte jag får sova över till vecka 44 ändå... Trist.
Det här är en resa med en enkel biljett.
Det går så mycket upp och ner nu. Men jag vet varför.
Skrivkramp också.
Det är skönt att jag har Kajsa att gå och krama, när vi inte träffar Linus på dagarna. Jag tycker lite synd om honom på det sättet. Han har ingen att gå och myskrama hela tiden. Idag träffade vi inte honom alls nästan. En minut i övningsrummet innan vi fick köra ett Ghettorace till Västra. Sedan en halv minut max i bamba när vi var sena till Södra. Och sedan en till halv minut i trappan upp till Södra när vi skulle ha matteprov. Det är på tok för lite.
Jag och Kajsa kramades mest hela tiden idag. Det var härligt. Vi kramades som oss själva, som kvinnliga fotbollsspelare som återses efter fem år, och som manliga fotbollsspelare som också återsågs. På väg från Södra till MuKon höll jag i hennes hand. Det kändes som om hon förstod precis vad jag tänkte på.
Och det är jag så tacksam för.
<3
Skrivkramp också.
Det är skönt att jag har Kajsa att gå och krama, när vi inte träffar Linus på dagarna. Jag tycker lite synd om honom på det sättet. Han har ingen att gå och myskrama hela tiden. Idag träffade vi inte honom alls nästan. En minut i övningsrummet innan vi fick köra ett Ghettorace till Västra. Sedan en halv minut max i bamba när vi var sena till Södra. Och sedan en till halv minut i trappan upp till Södra när vi skulle ha matteprov. Det är på tok för lite.
Jag och Kajsa kramades mest hela tiden idag. Det var härligt. Vi kramades som oss själva, som kvinnliga fotbollsspelare som återses efter fem år, och som manliga fotbollsspelare som också återsågs. På väg från Södra till MuKon höll jag i hennes hand. Det kändes som om hon förstod precis vad jag tänkte på.
Och det är jag så tacksam för.
<3
B och C är som the killer next door. Höhö.
Sniffy-skämt från den extrainsatta GeMu-lektionen.
Dagens album: Sing the Sorrow, AFI
Jag träffade Calle B på min hållplats i morse. Det blev lite HejPinsamTystnad och AnsträngtSamtal. Men det var helt okej. Dock hade jag ställt in mig på att få lyssna på min musik hela vägen till skolan... Ett plus var åtminstone att jag hittade våran egna Fall Out Boy på hållplatsen.
I Ghettot träffade jag Linus. Det var trevligt. Han skulle inte ha tyska förrän 8.10, men jag drog med honom upp till övervåningarna ändå. Det gjorde inget tror jag. Fast han var inte särskilt fond of Patryks Polen-hiphop. Jag tyckte det var roligt att lyssna på. Kajsa var lite sen, men hon hann i tid ändå, för läraren var senare. Idag var inte lektionen rolig, det dröjde bara tjugo minuter innan jag tittade på klockan första gången.
På svenskan... Lektionen var tråkig, det var den. Men den blev mycket roligare av att sitta med Kajsa och Calle. Jag gjorde fiskbensfläta i Kajsas hår. Den blev fin! Sedan gjorde jag inbakad också, men det var mest för att visa Calle hur man gjorde. Jag förklarade och visade, men han verkade inte fatta ändå. Kanske för att jag inte var så bra på att visa...
På engelskan hade vi opluggbart prov. Tack vare mig kom vi typ fem minuter försent, men provet var lätt så det slutade ändå med att jag satt och lyssnade på mp3n och skrev låttexter.
I bamba kom jag och Kajsa fram till att glass är nyttigt. Och att onsdag är lillördag. Så vi gick till Konsum och köpte godis. Det var väldans gott, men man blev som en ballong efteråt. Vi köpte (som Calle senare påpekade) för 100% mer än vad vi sagt att vi skulle göra. Nåväl, på fredag är det iallafall bara två Dumle som gäller!
På naturlektionen fick vi tillbaka våra prov. 28,5/40. Sedan skulle vi arbeta med grupparbetet. Min grupp arbetade inte så mycket. Eller, vi gjorde en Försurnings-tankekarta. Sedan pratade vi bort resten av tiden. Vilket var väldigt trevligt och roligt. Innan lektionen lärde jag mig att göra en femfläta i Kajsas hår. Det blev superfint!
Vi träffade inte Linus utanför rytmiken. Han hade redan gått tydligen. Och jag kom fem minuter försent till Sniffys GeMu.
Jag tog en extra promenad på väg hem. Med Sing the Sorrow på repeat. Jag behövde det, men det blev inte så mycket bättre. Jag fick bara ont i hälarna, för söndriga fejk-Converse är inte de bästa skorna att traska i.
Dagens album: Sing the Sorrow, AFI
Jag träffade Calle B på min hållplats i morse. Det blev lite HejPinsamTystnad och AnsträngtSamtal. Men det var helt okej. Dock hade jag ställt in mig på att få lyssna på min musik hela vägen till skolan... Ett plus var åtminstone att jag hittade våran egna Fall Out Boy på hållplatsen.
I Ghettot träffade jag Linus. Det var trevligt. Han skulle inte ha tyska förrän 8.10, men jag drog med honom upp till övervåningarna ändå. Det gjorde inget tror jag. Fast han var inte särskilt fond of Patryks Polen-hiphop. Jag tyckte det var roligt att lyssna på. Kajsa var lite sen, men hon hann i tid ändå, för läraren var senare. Idag var inte lektionen rolig, det dröjde bara tjugo minuter innan jag tittade på klockan första gången.
På svenskan... Lektionen var tråkig, det var den. Men den blev mycket roligare av att sitta med Kajsa och Calle. Jag gjorde fiskbensfläta i Kajsas hår. Den blev fin! Sedan gjorde jag inbakad också, men det var mest för att visa Calle hur man gjorde. Jag förklarade och visade, men han verkade inte fatta ändå. Kanske för att jag inte var så bra på att visa...
På engelskan hade vi opluggbart prov. Tack vare mig kom vi typ fem minuter försent, men provet var lätt så det slutade ändå med att jag satt och lyssnade på mp3n och skrev låttexter.
I bamba kom jag och Kajsa fram till att glass är nyttigt. Och att onsdag är lillördag. Så vi gick till Konsum och köpte godis. Det var väldans gott, men man blev som en ballong efteråt. Vi köpte (som Calle senare påpekade) för 100% mer än vad vi sagt att vi skulle göra. Nåväl, på fredag är det iallafall bara två Dumle som gäller!
På naturlektionen fick vi tillbaka våra prov. 28,5/40. Sedan skulle vi arbeta med grupparbetet. Min grupp arbetade inte så mycket. Eller, vi gjorde en Försurnings-tankekarta. Sedan pratade vi bort resten av tiden. Vilket var väldigt trevligt och roligt. Innan lektionen lärde jag mig att göra en femfläta i Kajsas hår. Det blev superfint!
Vi träffade inte Linus utanför rytmiken. Han hade redan gått tydligen. Och jag kom fem minuter försent till Sniffys GeMu.
Jag tog en extra promenad på väg hem. Med Sing the Sorrow på repeat. Jag behövde det, men det blev inte så mycket bättre. Jag fick bara ont i hälarna, för söndriga fejk-Converse är inte de bästa skorna att traska i.
time, time, time
time is running out
so little time
can you please lend me some?
i need to make this feel allright
but even if i hurry
i won't be able to make it
time, time, time
time is running out
if you listen listen listen
listen close beat by beat
you kan here when my heart stops i saved the pieces
when it broke and ground them all to dust
time is running out
so little time
can you please lend me some?
i need to make this feel allright
but even if i hurry
i won't be able to make it
time, time, time
time is running out
if you listen listen listen
listen close beat by beat
you kan here when my heart stops i saved the pieces
when it broke and ground them all to dust
Bitchcliff, Burning-ham och Man-chest(er). Brallor med hår och brösttvårtor.
Dagens två låtar: Bleed Black och Silver and Cold, AFI
Pappas fru (Maria) väckte mig idag och gnällde över att det såg ut som kriget i MITT rum och sa att "det faktiskt bor tre andra personer i det här huset". Jag blev sur. Jag gick ner och åt frukost med Johanna. Båda behövde badrummet. Och så går Maria in och duschar. Vi blev sura. Men, jag hann ändå med tåget i slutändan. Fast jag fick springa idag.
De två låtarna gick på repeat hela vägen till skolan vilket var underbart. Jag var väldigt mycket i tid till naturen och fick därför sitta och längta efter Kajsa i en kvart minst. Sedan kom hon tillslut. Jag hade en väldigt lust att snurra hennes hår. Vi stod och pratade som vanligt, och jag klagade lite över Maria.
På lektionen satt vi med Calle längst bak och gäspade. Eller, jag och Kajsa gäspade och gjorde roliga tjockisläten (det är vad jag kallar dem) medan Calle ställde relevanta och intressanta frågor. Edvin fick ett korsförhör på halsen bara för att han visste att det var 3 ljusminuter till månen. Vi gick igenom en bild på en plakett som sitter på den första rymdsonden. Mannen såg manlig och macho ut, medan kvinnan var undergiven och viljelös typ. Så jag ritade till att hon räckte ut tungan åt mannen. Fast det såg ut som något helt annat....vilket Calle påpekade. Jag insåg att det verkligen inte såg ut som om kvinnan räckte ut tungan och kladdade över hela ansiktet på hene med blyerts. Sedan kom jag på att det inte var mitt papper... Haha.
Vi ska också göra ett grupparbete om Miljö. Calle skulle tydligen vara någon slags teamleader, eller iallafall dra lappar med namn på som sedan skulle bli en grupp. Det var läskigt mycket Robinson-känsla över det. Jag och Kajsa satt och telepaterade till Calle och mässade "Ta våra namn, ta våra namn, ta våra namn..." Det funkade inte riktigt. Men som Kasja påpekade kommer vi säkerligen hitta ett sätt att vara med varandra ändå. Jag höll med.
På SO:n var det meningen att vi skulle se En Obekväm Sanning. Det är sviningt bra. Men sedan började Calle gosa mig i håret och då råkade jag blunda lite, och missade att kolla på teven. Kajsa fick också mys i håret. Min arm somnade och hennes ben. Men det var det värt. Efter SO:n väntade vi självklart på Linus, som hade matte. Vi orkade inte ens vänta på att han skulle komma ut ur klassrummet, utan så fort dörren öppnades gick vi in och ställde oss innanför dörren. Vilket gjorde att det blev lite trängsel när AB skulle gå ut.
I bamba såg köttbiffarna värre ut än vanligt, så jag var väldigt nöjd med min veggomat. Lollo letade upp mig, och jag kom på att typ alla mina kompisar känner till henne lika väl som de känner mig. Nästan iallafall. Sedan hade jag en liten utläggning om att världen är liten. En aning motsägelsefullt när vi på naturen diskuterat att den närmsta stjärnan ligger 2.2 miljoner ljusår bort.
Körlektionen började med att Bagge och Rossing inte var där. Och jag frös. Men det löste jag genom att låna kläder från andra! ...låter kanske en aning fel... Sedan fortsatte kören med att det gick sådär att sjunga. Men jag sjöng iallafall! Det kan tillochmed Linus intyga nu.
Efter kören var det MYS. Åh, så mysigt. Dock tycker jag att det förstördes lite av att Jonas, Johan och Gabriel stod och diskuterade metal medan vi lugnt och stilla ville ha en mysig stund. Fast konstigt nog slutade det ändå med att jag halvt somnade i Kajsas famn. Och Linus mot väggen, med Kajsa i famnen. Det var jättehärligt. Alldeles för snart var det dags för min GeMu-lektion....
Med Bitchcliff. Åh vad jag dislikar henne alltså. Men lektionerna brukar faktiskt alltid bli roliga, för vi i gruppen skrattar åt Ääva så ofta det går. Idag hade vi kul när Max kommenterade att Ääva var fin i håret. Hon typ "Tyckörr du diee? Åhhhh, så snellt av deig!" och vi andra skrattade. Fast inte för högt. Och jag gjorde dundertabbe när jag sa att det var fem tonsteg i en kvint. När det bara var tre. Eller något liknande.
Efter skolan åkte jag till Lovisa och "pluggade". Vi drack varm choklad med lite grädde och spelade gitarr och dansade dansmatta och började se på Harry Potter 4 <3 och sedan skulle hon öva på sin viola-läxa, så jag målade under tiden. Det var mysigt.
Jag har gjort min engelskauppsats idag. Den blev nog helt okej, tror jag. Kanske en aning flummig, men wtf. Det blev iallafall 1 1/2 sida tillslut. Nu är det bara franskan kvar. Att skriva lite om en kändis. Min kändis är Anthony Kiedis. Och det kommer gå skit imorgon när jag ska redovisa det. Men jag får åtminstone träffa Kajsa, och Linus (hoppas jag iallafall)! Och då brukar det andra lösa sig ändå.
Nu sitter jag och Johanna och rådissar fjortisbilder på bilddagboken. Hon dissar iochförsig i rpincip hela min blogg också. Men det gör inget. För vi har så roligt!! <3
Nu ska Johanna skriva någonting. Och jag har lovat att inte läsa det förrän jag publicerat detta. Så...enjoy. Here comes Johanna:
JAG STÖR MIG!!!!
råtta-to-jj
jag menar HUR tänkte dom där??? bara för att små skitungar ska kunna säga det eller?? BAAAHHHH!!!: ))) Later!
Om drogföreläsningar, mysstunder och det mittemellan.
Idag tänker jag SPARA när jag skrivit klart. Dumhuvud. Nåväl. Idag försov jag mig och vaknade tjugo minuter innan tåget skulle gå. Det som förvånade mig var att jag faktiskt hann med det.
Jag gillade NO-labben idag. Jag, Kajsa och Calle var en grupp och skulle undersöka energiomvandlingar (typ). Calle fick oroväckande mystiska funderingar när han såg termometern. Vi praktiserade dem INTE. Jag tror han tyckte att vi var lite tröga som inte fattade så mycket av det där med lägesenergi och T-Röds densitet. Men det gjorde inget för min del. Jag hade väldigt trevligt! Fast sedan sa han att han ska sluta vara våran klasskompis. Jag fattade inte riktigt om han bara skulle byta klass, eller skola, eller om han skulle flytta hem. Jag vill nog inte fråga honom om det heller. Fast det ska jag göra ändå, för jag vill veta även om jag inte har något med det att göra egentligen. Det känns rätt ledsamt, faktiskt. Väldigt. Men jag tror att han tycker att det är lite jobbigt, han med. Så jag sa bara "Jag vill inte att du ska byta klass" en gång. Och det är jag ganska säker på att hela CD tycker också. Och jag tror han kommer få höra det lite för mycket framöver. Så därför sa jag det bara en gång.
På rytmiken skulle vi framföra våran "rap"-dikt, som blev lite mer som en oompa-bompa-mix-låt. Jag och Kajsa stod och dooade bluesskala med maraccas och gurka i handen. Amina softrappade texten, Johanna L spelade tamburin (det var det inte, men typ) och Jonas gjorde...dans...till musiken. De andra grupperna var jättebra. Musikaliska smurfar är de allihopa. Kung Fu!!
I bamba gjorde jag som vanligt en rolig smörja av mina plus Linus matrester. Idag blev det svampsoppa utspätt med mjölk och toppat med sockrade cornflakes. Mumma.
Jag trodde drogföreläsningen skulle bli ett sånt där tjötigt, trist samtal i stil med de man hade i mellanstadiet, när skolsyster skulle prata med oss om puberteten. Men ack så fel jag hade. Jag kommer inte ihåg vad snubben hette, men oj vad han kunde engagera! Och vilket liv han haft....Började nästan grina fyra gånger. Fy fan. Efter pausen satte jag mig borta hos Kajsa och Linus. De hade myst ensamma den första halvan. Fast jag myste inte så mycket. Men jag ville lyssna på han som pratade. Inget ont mot er, alltså. Det var så himla kallt i aulan, så efter han var klar hoppade jag bak till Kajsas och Linus mysbänk och mosade dem. Det blev lite varmare då. Mysfaktor 30+ minst! Vi ska mysa imorgon också. På håltimman. Det ser jag fram emot.
Jag har fullt upp i huvudet just nu. Jag hinner inte med. Det är så mycket som ska bearbetas att allt hamnar i oordning och upp och ner. Jag ligger efter med det mesta i skolan just nu. Ska nog inte träna imorgon. Men jag har ett aspirantpass (hjälptränarpass) som jag borde gå på. För jag har varit där en gång av typ fyra. Det är inte bra. Men jag måste verkligen göra skolarbete. Franska och engelska och svenska och matte och instrumentläxor. Fattar ni, jag hinner inte ens göra mina enda roliga läxor! Suck. Idag har jag åtminstone läst 50 sidor i Ett Öga Rött. Yeay. Anteckningarna skiter jag i just nu. De får hamna på den evighetslånga läxläsningslistan jag tänker jobba på imorgon.
Men imorgon är det åtminstone kör! Och mysstund...
Nu börjar mina fingrar bli kalla av att surfa (de blir faktiskt det, eller iallafall högerhanden). Nej, båda mina händer är iskalla, men det har de varit hela dagen. Men bara så du vet, OM de hade varit varma från början hade de nu blivit kalla på grund av surfandet.
"Kärleken är som lejon om natten, sanningen är som kyla och is. Sanning och kyla sveper in i paradis." - Rebecka Törnqvist
Jag gillade NO-labben idag. Jag, Kajsa och Calle var en grupp och skulle undersöka energiomvandlingar (typ). Calle fick oroväckande mystiska funderingar när han såg termometern. Vi praktiserade dem INTE. Jag tror han tyckte att vi var lite tröga som inte fattade så mycket av det där med lägesenergi och T-Röds densitet. Men det gjorde inget för min del. Jag hade väldigt trevligt! Fast sedan sa han att han ska sluta vara våran klasskompis. Jag fattade inte riktigt om han bara skulle byta klass, eller skola, eller om han skulle flytta hem. Jag vill nog inte fråga honom om det heller. Fast det ska jag göra ändå, för jag vill veta även om jag inte har något med det att göra egentligen. Det känns rätt ledsamt, faktiskt. Väldigt. Men jag tror att han tycker att det är lite jobbigt, han med. Så jag sa bara "Jag vill inte att du ska byta klass" en gång. Och det är jag ganska säker på att hela CD tycker också. Och jag tror han kommer få höra det lite för mycket framöver. Så därför sa jag det bara en gång.
På rytmiken skulle vi framföra våran "rap"-dikt, som blev lite mer som en oompa-bompa-mix-låt. Jag och Kajsa stod och dooade bluesskala med maraccas och gurka i handen. Amina softrappade texten, Johanna L spelade tamburin (det var det inte, men typ) och Jonas gjorde...dans...till musiken. De andra grupperna var jättebra. Musikaliska smurfar är de allihopa. Kung Fu!!
I bamba gjorde jag som vanligt en rolig smörja av mina plus Linus matrester. Idag blev det svampsoppa utspätt med mjölk och toppat med sockrade cornflakes. Mumma.
Jag trodde drogföreläsningen skulle bli ett sånt där tjötigt, trist samtal i stil med de man hade i mellanstadiet, när skolsyster skulle prata med oss om puberteten. Men ack så fel jag hade. Jag kommer inte ihåg vad snubben hette, men oj vad han kunde engagera! Och vilket liv han haft....Började nästan grina fyra gånger. Fy fan. Efter pausen satte jag mig borta hos Kajsa och Linus. De hade myst ensamma den första halvan. Fast jag myste inte så mycket. Men jag ville lyssna på han som pratade. Inget ont mot er, alltså. Det var så himla kallt i aulan, så efter han var klar hoppade jag bak till Kajsas och Linus mysbänk och mosade dem. Det blev lite varmare då. Mysfaktor 30+ minst! Vi ska mysa imorgon också. På håltimman. Det ser jag fram emot.
Jag har fullt upp i huvudet just nu. Jag hinner inte med. Det är så mycket som ska bearbetas att allt hamnar i oordning och upp och ner. Jag ligger efter med det mesta i skolan just nu. Ska nog inte träna imorgon. Men jag har ett aspirantpass (hjälptränarpass) som jag borde gå på. För jag har varit där en gång av typ fyra. Det är inte bra. Men jag måste verkligen göra skolarbete. Franska och engelska och svenska och matte och instrumentläxor. Fattar ni, jag hinner inte ens göra mina enda roliga läxor! Suck. Idag har jag åtminstone läst 50 sidor i Ett Öga Rött. Yeay. Anteckningarna skiter jag i just nu. De får hamna på den evighetslånga läxläsningslistan jag tänker jobba på imorgon.
Men imorgon är det åtminstone kör! Och mysstund...
Nu börjar mina fingrar bli kalla av att surfa (de blir faktiskt det, eller iallafall högerhanden). Nej, båda mina händer är iskalla, men det har de varit hela dagen. Men bara så du vet, OM de hade varit varma från början hade de nu blivit kalla på grund av surfandet.
"Kärleken är som lejon om natten, sanningen är som kyla och is. Sanning och kyla sveper in i paradis." - Rebecka Törnqvist
Jag orkar inte.
Jag vet att det låter som om jag är jättedeprimerad och håller på och ta mitt liv när jag har den här rubriken. Jag hade faktiskt en helt annan innan. Jag hade skrivit jättelångt under rubriken. Och jag blev riktigt fucking nöjd med mitt första inlägg. Men sen fuckar sig internet och allt försvinner. Jag borde ha sparat. Jag borde ha sparat. Jag borde ha sparat. Hur dum i huvudet får man vara? Och nu orkar jag verkligen inte. Jag orkar inte skriva ett nytt, bra inlägg och jag orkar verkligen inte den här helgen. Jag orkar inte tänka på att jag redan ätit alldeles för onyttigt. Jag orkar faktiskt inte ens säga att helgen inte bara varit skit. För det har den inte alls varit egentligen. Bara vissa stunder, och då har det berott på mig, inte på någon annan. Men det orkar jag inte skriva om. Jag satt här i mer än en halvtimma och skrev. Och så bara fuckar sig allting. Förlåt, men jag orkar inte skriva. Nu ska jag gå ner och äta glass eller chips eller nötter och se på Collateral på 4:an, även om jag missat en halvtimma snart.
Men jag vill ändå tacka för i fredags. Det var jättemysigt. Jag hade ingen lust alls att lämna er.
